Fiske och bergsklättring - inget vanligt onsdagsnöje

Jag, John och Robin gav oss ut på vattnet i hopp om fiskelycka. Vi placerade oss i Arbogaåns lilla utfartskanal, där det brukar kunna stå gott om gädda, gös och abborre. Planen var att fiska med levande bete, något som är både effektivt och förbannat roligt.



Problemet var bara att betesfisken skulle vi bli tvungna att meta upp. Trots små krokar (stl 14) tog det lång tid per uppfiskad löja, vilket snabbt blev ineffektivt. Robin fick första löjan, som efter kanske 10-15min blev abborrmat. En fisk fångad åtminstone, men eftersom metet gick så segt struntade vi i att fortsätta. På med wobblers, och trollingen tog fart istället. Upp och ned längs den lilla kanalen ett par gånger, sedan ut i ån. Förbi tågbron och mot OKQ8 åkte vi. Innan OK fick jag en äcklig säck på kroken. Efter det vände vi och tuffade tillbaka. Innan vi var hemma igen lyckades jag få en liten gäddsnipa, men annars var det dött som i graven. Det började bli kyligt, och vi tuffade hemåt.

Väl i land börjar vi det sedvanliga urpackandet. Sjukt hur mycket saker man tar med sig ner i båten för några enstaka timmars fiske.

När vi skulle åka därifrån backade jag bilen längs den lilla grusvägen. Helt plötsligt kom ett backkrön vilket gjorde det svårt att se marken. DUNK! Jag kände hur bilen först skrapade i något hårt, och sedan körde över något. Jag hade ingen aning om vad det var, men det var hårt dock, eftersom bilen kört upp på det. Jag klev ur och tittade, och märkte att det åtminstone inte var en stenmur eller något annat "byggt" utan ett stenrös. Jag tänkte att jag borde kunna köra därifrån, men när jag försökte så spann det bara.

Elf och Robin kom strax därpå, och jag blev tvungen att stanna dem. Dels för att min bil stod i vägen, och för att få hjälp. Vi insåg att bogsering kanske skulle gå, så vi hämtade en bogserlina från Robins stuga. Hans pappa följde även med och hjälpte till. Vi testade att bogsera, men det var kört. Det visade sig att jag hade blivit spetsad på en vass sten. Den höll alltså upp underredet på bilen, så att ingen kraft egentligen fördes ner i marken, utan det drivande hjulet skrapades bara mot de andra stenarna.

Vi tänkte att lösningen är att hissa upp bilen med domkraft, och lägga brädor under, så att man bygger sig upp ifrån stenen. Efter att ha misslyckats med Johns domkraft, tog vi Robins, som fungerade bättre. Vi lyckades hissa upp bilen så pass att den lättade från stenen. De andra lyckades skjuta in plankor under hjulen medan jag bromsade för att bilen inte skulle röra sig. Vi hade dock inte riktigt lyckats få upp bilen tillräckligt mycket för att köra därifrån.

Då kom frälsaren. Kvällens Messias. En gubbe som hade sommarstuga i närheten hade hört skrapet från själva incidenten, och kom nu för att fråga vad som stod på. Vi visade vad som hänt, och han analyserade läget, innan han sa:

"Jag har en traktor, det kan ju gå att lyfta bort bilen med den"

Det tog oss inte speciellt många sekunder innan vi insåg att det är en toppenidé, så vi frågade om det gick för sig, innan han joggade iväg och hämtade traktorn. Vi spände fast en rem mellan dragkroken och traktorns skopa, sedan kopplade vi på bogserlinan mellan Elfs bil och min, och satte oss. Nu gällde det. Jag kände hur traktorn utan större medel lyfte baken på bilen några decimeter. Fick tecken att det skulle köras framåt. Elf började rulla framåt, och jag släppte på bromsen. Jag rörde mig framåt! Jag var loss!

Nu var det bara att hoppas att inget i underredet var skadat. Stenen hade ju trots allt hållt upp bilen. Det kändes bra, ingen skevhet, inget missljud, inget onormalt. Bilens "mjukdelar" blev tyvärr inte helt oskadda efter äventyret. Kåpor som hoppat ur sitt fäste, plus en reva efter den spetsiga stenen blev det på bakskärmen, även om det garanterat kunde bli värre. Jag vände bilen, och körde tillbaka, tackade den hjälpsamme traktormannen å det varmaste, och kände för att åka hem. Nog med bergsklättring för idag!

Återigen, tack alla inblandade för hjälpen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0