Nya arbetsuppgifter och lite fiske
På jobbet blåser förändringens vind. Ny klient att arbeta med - ice.net. En mobilt bredbandsoperatör lite utöver det vanliga. De marknadsför sig ute på landet, i skogen och till sjöss - där andra operatörer inte riktigt lyckas leverera. Detta tack vare NMT-nätet på 450MHz. Men nog om det. Roligt har det varit hittills, om än mycket att göra. Vi har redan börjat kommunicera med kunderna, dock via mail istället för telefon.
Som grädde på allt mos just nu har jag blivit förkyld. Det förstörde delvis min midsommar. Delvis därför att den blev bra ändå, lugn och skön i bra sällskap. Ett tag var jag riktigt knockad, och som vanligt blir nässprayen ens bäste vän. Vad skulle man göra utab deb?
Det har blivit en del fiske lately, först med Jill. Vi åkte till Bergstäkten utanför Valskog, där det visat sig gå stadiga abborrar. Nu var det visserligen ett par år sedan de visade sig för någon inom min bekantskapskrets, men ändå! Värt ett försök.
Sjön ligger blank direkt vi anländer. Ett par som jag aldrig sett förut sitter på badklippan. Jag och Jill strosar vidare till nästa ansats, där det är flackt och bra för fiske. Djupet kommer direkt, säkert 8-10m rakt nedanför. Sikten är dock bra, vilket gör att man kan uppskatta djupet någorlunda lätt.
Jill riggar igång sitt (mitt) metspö med en liten mask. Det känns faktiskt rätt löjligt att sitta med ett tremetersspö i en sjö där det minst är åtta meter djupt. Speciellt när du ser masken hänga där och dingla ensam utan tecken på hotelser nedifrån. Jag satte snabbt på en jigg, något som är effektivt om man vill fiska av djupet i en sjö. Jag kastade litegrann i den väldigt, till omkretsen, lilla sjön. Också jag stod actionlös.
Vi provade allt möjligt. Bottenmete med mask, kast med små drag, stora drag, spinnare, wobblers. Mete grunt, mete djupt. Vi hade med oss en deg som jag redan visste var dömd att misslyckas som bete, men Jill var inte den som var den. Hon hade för övrigt minst lika roligt åt de små andungarna som plaskade vilt inne i ena kanten, som åt själva fisket. Jag började dock tappa hoppet relativt snart, trots mitt förhållandevis goda tålamod när det gäller fiske.
Vi bestämde att vi åker till Skillinge istället, där jag visste att det lätt kunde bli action såhär års. Innan vi satte oss i bilen ville Jill posera på klippkanten.
Vattnet kokade redan när vi kom till Skillinge. Aspen utlovade jakt även ikväll, som de två kvällarna innan. Jakt på vad som förmodligen var lekande löja. Tonvis av dem. Ibland trodde man det var regn, men det var bara stressade och brunstiga stim av småfisk.
Min plan var att först meta upp några löjor med hjälp av Jill, sedan agna med dem på flöte i jakt på aspen. Det gick dock inte så bra som planerat. Det tog 35-40 minuter innan jag fick upp den första löjan, detta på grund av att våra krokar var på tok för stora för de 5-8cm korta små silverfiskarna. Löjan åkte på flötet, och ut mitt i skottlinjen där asparna vakat som mest.
Det tog faktiskt bara 2-3 minuter innan flötet dök ned. Jag vevade in slacklinan, och gjorde ett mothugg. Tyngd. Inte så tungt dock. Inte så stor som asparna around är... kan det vara en liten asp? Nej, det var en abborre.
Abborren slukade förstås löjan. Typiskt. Jag fick fortsätta meta. Under tiden såg jag asparna plaska allt längre och längre ut i sjön, utom kasthåll. Efter bara 10-15 minuter såg vi hur löjorna called it quits, och så gjorde även vi.
Söndag 21/6
Fiske och sol ute vid Slottsholmen. Då var Per, Sandra och Jill med. Vi metade upp lite småfisk, men det blev inget av större kaliber, trots att det plaskade en rejäl fisk ett par gånger på samma ställe. Trevligt var det dock.
Imorgon blir det helkväll på Lillsvan utanför Kolsva med Per. Efter mer än tio timmars fiske på Lillsvan i år utan fisk är det fan revanschdags imorgon!
Som grädde på allt mos just nu har jag blivit förkyld. Det förstörde delvis min midsommar. Delvis därför att den blev bra ändå, lugn och skön i bra sällskap. Ett tag var jag riktigt knockad, och som vanligt blir nässprayen ens bäste vän. Vad skulle man göra utab deb?
Det har blivit en del fiske lately, först med Jill. Vi åkte till Bergstäkten utanför Valskog, där det visat sig gå stadiga abborrar. Nu var det visserligen ett par år sedan de visade sig för någon inom min bekantskapskrets, men ändå! Värt ett försök.
Sjön ligger blank direkt vi anländer. Ett par som jag aldrig sett förut sitter på badklippan. Jag och Jill strosar vidare till nästa ansats, där det är flackt och bra för fiske. Djupet kommer direkt, säkert 8-10m rakt nedanför. Sikten är dock bra, vilket gör att man kan uppskatta djupet någorlunda lätt.
Jill riggar igång sitt (mitt) metspö med en liten mask. Det känns faktiskt rätt löjligt att sitta med ett tremetersspö i en sjö där det minst är åtta meter djupt. Speciellt när du ser masken hänga där och dingla ensam utan tecken på hotelser nedifrån. Jag satte snabbt på en jigg, något som är effektivt om man vill fiska av djupet i en sjö. Jag kastade litegrann i den väldigt, till omkretsen, lilla sjön. Också jag stod actionlös.
Vi provade allt möjligt. Bottenmete med mask, kast med små drag, stora drag, spinnare, wobblers. Mete grunt, mete djupt. Vi hade med oss en deg som jag redan visste var dömd att misslyckas som bete, men Jill var inte den som var den. Hon hade för övrigt minst lika roligt åt de små andungarna som plaskade vilt inne i ena kanten, som åt själva fisket. Jag började dock tappa hoppet relativt snart, trots mitt förhållandevis goda tålamod när det gäller fiske.
Vi bestämde att vi åker till Skillinge istället, där jag visste att det lätt kunde bli action såhär års. Innan vi satte oss i bilen ville Jill posera på klippkanten.
Vattnet kokade redan när vi kom till Skillinge. Aspen utlovade jakt även ikväll, som de två kvällarna innan. Jakt på vad som förmodligen var lekande löja. Tonvis av dem. Ibland trodde man det var regn, men det var bara stressade och brunstiga stim av småfisk.
Min plan var att först meta upp några löjor med hjälp av Jill, sedan agna med dem på flöte i jakt på aspen. Det gick dock inte så bra som planerat. Det tog 35-40 minuter innan jag fick upp den första löjan, detta på grund av att våra krokar var på tok för stora för de 5-8cm korta små silverfiskarna. Löjan åkte på flötet, och ut mitt i skottlinjen där asparna vakat som mest.
Det tog faktiskt bara 2-3 minuter innan flötet dök ned. Jag vevade in slacklinan, och gjorde ett mothugg. Tyngd. Inte så tungt dock. Inte så stor som asparna around är... kan det vara en liten asp? Nej, det var en abborre.
Abborren slukade förstås löjan. Typiskt. Jag fick fortsätta meta. Under tiden såg jag asparna plaska allt längre och längre ut i sjön, utom kasthåll. Efter bara 10-15 minuter såg vi hur löjorna called it quits, och så gjorde även vi.
Söndag 21/6
Fiske och sol ute vid Slottsholmen. Då var Per, Sandra och Jill med. Vi metade upp lite småfisk, men det blev inget av större kaliber, trots att det plaskade en rejäl fisk ett par gånger på samma ställe. Trevligt var det dock.
Imorgon blir det helkväll på Lillsvan utanför Kolsva med Per. Efter mer än tio timmars fiske på Lillsvan i år utan fisk är det fan revanschdags imorgon!
Kommentarer
Postat av: Anonym
linne är då ingenting för dig!
Postat av: Johan
Tack för den
Trackback
