Fisketur till Udden, Hjälmaresund
Idag fick jag för mig att fiska lite, då jag som ni sett fått mersmak av den varan. Jag började dagen med att göra ett besök hos Görans Sportfiske, som flyttat till större lokaler. Tidigare höll han till på järntorget i Nyfors i en lokal som kanske var 30kvm eller så, proppad med fiskegrejer upp till taknocken. Nu har han en lokal på ungefär 400kvm ute längs Torshällavägen, vid Grevgott, eller vad den där godisbutiken heter.
Jag började med att släppa av Sandra på jobbet, då hon började 09.00. Sedan åkte jag hem och åt lite frukost, och packade ihop det jag behövde för att genomföra min lilla tripp. Jag hade varit ner i förrådet och rotat fram två rullar, ett spö och lite drag. Det fyllde tyvärr inte riktigt mina behov, så jag insåg snabbt att jag skulle bli tvungen att köpa lite hos Göran. Väl där, i hans stora och fina butik blev det ett drag, ett flöte, beteslås, en ask blysänken i olika storlekar, två 40grams päronblyn till bottenmete, en ask trekrok, en ask enkelkrok och en burk maggots till mörtmete. Därefter åkte jag raka spåret hem till morsan, där jag hämtade mina två metspön och en håv. På köpet fick jag en flaska Pepsi Max :)
Jag styrde bilen mot Hjälmaresund, till en plats som heter Udden. Det är en badplats med separat hundbad, och en liten småbåtshamn. Där har jag faktiskt fiskat en gång förut, och fått en fin abborre, så det var det bästa jag kunde komma på.
Jag riggade igång så fort jag kom ner till den lilla hamnen. Började med att meta lite mört. Tog inte lång tid innan jag hade några stycken, ganska stora mörtar. Jag knöt ihop ett flötestackel och ett bottenmetestackel och satte dem på varsitt spö. Krokade på en mört på varje och slängde ut. Eftersom jag bara hade två kastspön så blev det inget "aktivt" fiske när jag väl hade mörttacklena ute i sjön, utan det blev bara till att stå och sola och titta på flötet och spötoppen.
Efter kanske en och en halv timme utan hugg krokade jag av mörten på flötet och bytte till mitt nyinköpta drag istället. Fick dock inget där heller, inte ens en fisk efter. Trots att jag inte fick någon fisk idag så hade jag det bra. Fick rejält med sol på rygg/axlar (lite röd nu) och hade roligt med fisket trots det måttligt goda resultatet. En bra dag helt enkelt!
Jag började med att släppa av Sandra på jobbet, då hon började 09.00. Sedan åkte jag hem och åt lite frukost, och packade ihop det jag behövde för att genomföra min lilla tripp. Jag hade varit ner i förrådet och rotat fram två rullar, ett spö och lite drag. Det fyllde tyvärr inte riktigt mina behov, så jag insåg snabbt att jag skulle bli tvungen att köpa lite hos Göran. Väl där, i hans stora och fina butik blev det ett drag, ett flöte, beteslås, en ask blysänken i olika storlekar, två 40grams päronblyn till bottenmete, en ask trekrok, en ask enkelkrok och en burk maggots till mörtmete. Därefter åkte jag raka spåret hem till morsan, där jag hämtade mina två metspön och en håv. På köpet fick jag en flaska Pepsi Max :)
Jag styrde bilen mot Hjälmaresund, till en plats som heter Udden. Det är en badplats med separat hundbad, och en liten småbåtshamn. Där har jag faktiskt fiskat en gång förut, och fått en fin abborre, så det var det bästa jag kunde komma på.
Jag riggade igång så fort jag kom ner till den lilla hamnen. Började med att meta lite mört. Tog inte lång tid innan jag hade några stycken, ganska stora mörtar. Jag knöt ihop ett flötestackel och ett bottenmetestackel och satte dem på varsitt spö. Krokade på en mört på varje och slängde ut. Eftersom jag bara hade två kastspön så blev det inget "aktivt" fiske när jag väl hade mörttacklena ute i sjön, utan det blev bara till att stå och sola och titta på flötet och spötoppen.
Efter kanske en och en halv timme utan hugg krokade jag av mörten på flötet och bytte till mitt nyinköpta drag istället. Fick dock inget där heller, inte ens en fisk efter. Trots att jag inte fick någon fisk idag så hade jag det bra. Fick rejält med sol på rygg/axlar (lite röd nu) och hade roligt med fisket trots det måttligt goda resultatet. En bra dag helt enkelt!
Fiskefeber?
Det är egentligen ganska komiskt hur man kan bli biten av något, bara sådär. Som ni såg några inlägg längre ner var jag och fiskade med farsan vid vår stuga i helgen. När jag var liten (läs 10-15 år) var fiske ett av mina absolut största fritidsintressen. Av någon anledning var det ett av intressena som halkade bort när man började bli vuxen. Det var dels gymnasiestudier, vilket särade på mig och mina tidigare fiskekompisar, sedan kom jobbet, och man började prioritera annat. Att jag sedan träffade Sandra har ju inte direkt gjort att jag fiskat mer heller, då vi har andra intressen. Helgen fick mig dock att vakna ur en mycket lång dvala, jag gillar ju verkligen att fiska!
Jag och pappa har pratat lite flyktigt om att ta en tripp nedåt i landet senare i år, till Lödde/Kävlingeån där några av landets största gäddor och abborrar lurar under ytan. Där finns det mycket goda chanser att med relativt små medel få fiskar med rejäl storlek. Så sent som eftermiddag smidde jag dessutom lite planer med en jobbarkompis, Per, att fiska i en sjö där han har tillgång till båt. Det roliga med fisket är ju att man får en chans att umgås, komma ut i friska luften, och känna den där speciella sortens adrenalin som bara fisket utlöser när det går riktigt bra.
Nu ska jag bara damma av alla gamla fiskegrejer som finns någonstans hemma hos morsan. Jag minns inte ens vad jag äger för saker. Minns jag rätt så är det dock allt man behöver och lite till.
Som ni säkert märker ser jag fram emot fiskeåret 2009.
Jag och pappa har pratat lite flyktigt om att ta en tripp nedåt i landet senare i år, till Lödde/Kävlingeån där några av landets största gäddor och abborrar lurar under ytan. Där finns det mycket goda chanser att med relativt små medel få fiskar med rejäl storlek. Så sent som eftermiddag smidde jag dessutom lite planer med en jobbarkompis, Per, att fiska i en sjö där han har tillgång till båt. Det roliga med fisket är ju att man får en chans att umgås, komma ut i friska luften, och känna den där speciella sortens adrenalin som bara fisket utlöser när det går riktigt bra.
Nu ska jag bara damma av alla gamla fiskegrejer som finns någonstans hemma hos morsan. Jag minns inte ens vad jag äger för saker. Minns jag rätt så är det dock allt man behöver och lite till.
Som ni säkert märker ser jag fram emot fiskeåret 2009.
Fiske vid sommarstugan i Värmland
Vi båda visste att målet med denna lördag var att, förutom att ha en riktigt bra dag ute i naturen, lura gammelgäddan. Så snart vi anlände, vilket var vid 12-tiden, gick vi bort och lade i båten. Den hade legat på land, uppochned, i väntan på att isarna skulle släppa. Eftersom sjön är liten tog det inte lång tid innan vi hade rott den till vår lilla "brygga" vid stugan. Allt vi behövde för några timmar i båten åkte ned när vi tömde bilen på saker; tre haspelspön, håv, diverse drag och andra tillbehör, fyra folköl, och kanske bäst av allt - en låda mandelkubb.
Väl ute på den första av våra väl utprövade hotspots började fisket. Vi kastade och kastade, men inget hände. En timme flöt förbi, och vi bestämde oss för att byta ställe. Vidare till nästa, men det var samma sak där - dött. Vi blev exprimentiella, och rodde båten in i utloppet, en smal å som vackert ringlar sig ner mot en dammlucka varefter det blir vild fors ut i den stora Järnsjön. Enligt pappa ska öring ha setts (och fångats?) i detta utlopp, något som vi gärna skulle uppleva. Men det var lika dött där. Det enda jag såg var en ensam kräfta på ett grundparti. Huruvida den var död eller levande vet jag inte.
Ut på sjön igen för att fiska av nästa sida av sjön. Där brukar det vara bra, där måste vi väl få hugg? Svaret visade sig bli nej, även där. Vi ledsnade en aning, efter att ha fiskat i över två timmar utan tecken på liv under ytan. Det enda vi hade sett var bävern, som lugnt lapade i sig lite av den stekande solen. Vi bestämde oss för att fika lite. Öl och mandelkubb slets fram ur väskan. Ni vet säkert hur gott fika smakar när man är ute i skog och mark och rör sig, samma sak ute på sjön denna gång. De tjugotal kubbar som låg där när vi öppnade burken var snart omplacerade till våra magsäckar till vår stora belåtenhet. Vi bestämde därefter att vi skulle ro drag hem, för att ta en paus.
Efter att ha tömt båten på värdesaker och bundit den, åkte vi in till centrum för lite lunch. Mycket hade hänt i Årjäng centrum sedan vi sist var där. Hyreshus prydde den plats där Årjängstrollet tidigare stått, mycket ocharmigt tyckte vi. Efter att ha analyserat matutbudet insåg vi snart att det antingen skulle bli kinamat eller pizza. Jag kände inte för kina, så det blev alltså det andra alternativet. Vi gick in på en av de nyare pizzeriorna där vi möttes av en till synes mycket svensk tjej. Oväntat och ovanligt. Efter att ha beställt en enligt servitrisen mycket krånglig pizza gick vi mot utgången till uteserveringen. Trodde vi ja. Man får inte dricka alkohol utomhus före den första maj. Därför fick vi surt ta med pappas vinglas och sitta inne och äta våra pizzor. Efter maten stötte vi på Johan Hermansson inne i centrum. Vadå tänker ni, vad menar han nu. Jo, det är nämligen så att pappas kusin heter också Johan Hermansson. Vi pratade lite om allt och inget, då man inte ses alltför ofta, innan vi begav oss tillbaka till stugan igen.
Väl där fyllde vi båten med saker igen. Det var nu det gällde. Antingen eller. Nu eller aldrig. Vi visste att gäddorna brukar hugga bra vid solnedgången, åtminstone här i trakterna, så vi var fyllda av förväntan och revanschlust. Vi började längst bort, där solen går ner tidigast. Jag hade en liten gädda på i några sekunder, men efter att den släppt och varken han eller hans kusiner visade huggvilja, flyttade vi oss. Vi rodde drag över mitten av sjön, där de största fiskarna troligen rör sig (har vi fått för oss åtminstone) innan vi landade vid den vänstra kanten, i viken där vi börjat dagens fiske. Det tar inte alltför lång tid innan jag får hugg, nära båten. Det rusar lite i rullen, och jag känner i rycken att fisken är ganska stor. Det som talar emot är att den inte är speciellt vild eller aggressiv. En gädda som krokas brukar oftast inte ge upp i första taget. Av någon anledning gjorde denna det, och den kom snabbt in till båtkanten. Större än vad jag trodde av fighten att döma, håvades den. En gädda som pappa trodde vägde över fyra kilo. Jag trodde att det var lite under fyra kilo. Den var kort men tjock. Riktigt mätt såg den ut att vara. Lagom efter att fisken dödats och fotograferats fortsatte fisket från pappas spö. Nu var man tvungen att fiska på, för snart skulle solen gå ner över trädtopparna. Smack sa det, så högg det till även för pappa. En tydligt mindre fisk hade huggit på hans bruna, tydligt erfarna och ärrade Atom Giller Flash. Gäddan var av den storlek att man kunde lyfta upp den i båten utan att använda håv. När vi båda väl kommit igång efter kladdet med fiskarna hade det redan dött ut. Den nyss ljusa, ljumma vårkvällen förbyttes i kall natt på mindre än 20 minuter. Vi kände oss nöjda med de två gäddorna som räddat vår i övrigt rätt händelselösa dag, ur fiskeaction sett.
Ner med fisken i en ICA-kasse, in i bilen med den och alla andra grejer. Ett kort stopp på statoil där lite mer folköl och snacks inhandlades för det som var kvar av kvällen. Sedan snabbt hem till farmor och farfars hus, där vi skulle slå läger för natten. Vågen stannade på 3,1kg för min gädda, kraftigt mycket mindre än vad vi båda gissat, och pappas låg på 1,2kg. Medan pappa filéade upp de båda bestarna drog jag mig tillbaka i soffan framför Rocky Balboa. Ganska snart efter att filmen slutat kände vi för att call it a day, och gå till sängs. En lång skön dag var till ända, och två Hermanssonar somnade sött och drömde om framtida fångster ihop.
En ny dag spirade, och vi åt frukost enligt plan på det lokala, dock fräscha och nybyggda hotellet i Årjängs centrum. En god standardbuffé med bacon, äggröra, vita bönor, skinka, grönsaker, bröd och yoghurt avnjöts innan det var dags för hemfärd. Eftersom pappa bor i Lilla Edet, och jag i Eskilstuna skulle det bli onödigt farande för mig att släppa av honom hemma. Han ringde en gammal kompis som bodde i grannorten Säffle, där jag sedan släppte av honom, innan jag själv åkte hemåt. Jag stannade en snabbis hos mamma och slängde av den ena av mina två gäddfiléer på runt ett kilo styck. Det verkade uppskattas!
En tvådagars fiskeresa var alltså över, och väl hemma hamnade jag tillsammans med min Sandra i soffan för den där sköna äntligen-hemma-känslan som alltid infinner sig när man kommer hem.
Väl ute på den första av våra väl utprövade hotspots började fisket. Vi kastade och kastade, men inget hände. En timme flöt förbi, och vi bestämde oss för att byta ställe. Vidare till nästa, men det var samma sak där - dött. Vi blev exprimentiella, och rodde båten in i utloppet, en smal å som vackert ringlar sig ner mot en dammlucka varefter det blir vild fors ut i den stora Järnsjön. Enligt pappa ska öring ha setts (och fångats?) i detta utlopp, något som vi gärna skulle uppleva. Men det var lika dött där. Det enda jag såg var en ensam kräfta på ett grundparti. Huruvida den var död eller levande vet jag inte.
Ut på sjön igen för att fiska av nästa sida av sjön. Där brukar det vara bra, där måste vi väl få hugg? Svaret visade sig bli nej, även där. Vi ledsnade en aning, efter att ha fiskat i över två timmar utan tecken på liv under ytan. Det enda vi hade sett var bävern, som lugnt lapade i sig lite av den stekande solen. Vi bestämde oss för att fika lite. Öl och mandelkubb slets fram ur väskan. Ni vet säkert hur gott fika smakar när man är ute i skog och mark och rör sig, samma sak ute på sjön denna gång. De tjugotal kubbar som låg där när vi öppnade burken var snart omplacerade till våra magsäckar till vår stora belåtenhet. Vi bestämde därefter att vi skulle ro drag hem, för att ta en paus.
Efter att ha tömt båten på värdesaker och bundit den, åkte vi in till centrum för lite lunch. Mycket hade hänt i Årjäng centrum sedan vi sist var där. Hyreshus prydde den plats där Årjängstrollet tidigare stått, mycket ocharmigt tyckte vi. Efter att ha analyserat matutbudet insåg vi snart att det antingen skulle bli kinamat eller pizza. Jag kände inte för kina, så det blev alltså det andra alternativet. Vi gick in på en av de nyare pizzeriorna där vi möttes av en till synes mycket svensk tjej. Oväntat och ovanligt. Efter att ha beställt en enligt servitrisen mycket krånglig pizza gick vi mot utgången till uteserveringen. Trodde vi ja. Man får inte dricka alkohol utomhus före den första maj. Därför fick vi surt ta med pappas vinglas och sitta inne och äta våra pizzor. Efter maten stötte vi på Johan Hermansson inne i centrum. Vadå tänker ni, vad menar han nu. Jo, det är nämligen så att pappas kusin heter också Johan Hermansson. Vi pratade lite om allt och inget, då man inte ses alltför ofta, innan vi begav oss tillbaka till stugan igen.
Väl där fyllde vi båten med saker igen. Det var nu det gällde. Antingen eller. Nu eller aldrig. Vi visste att gäddorna brukar hugga bra vid solnedgången, åtminstone här i trakterna, så vi var fyllda av förväntan och revanschlust. Vi började längst bort, där solen går ner tidigast. Jag hade en liten gädda på i några sekunder, men efter att den släppt och varken han eller hans kusiner visade huggvilja, flyttade vi oss. Vi rodde drag över mitten av sjön, där de största fiskarna troligen rör sig (har vi fått för oss åtminstone) innan vi landade vid den vänstra kanten, i viken där vi börjat dagens fiske. Det tar inte alltför lång tid innan jag får hugg, nära båten. Det rusar lite i rullen, och jag känner i rycken att fisken är ganska stor. Det som talar emot är att den inte är speciellt vild eller aggressiv. En gädda som krokas brukar oftast inte ge upp i första taget. Av någon anledning gjorde denna det, och den kom snabbt in till båtkanten. Större än vad jag trodde av fighten att döma, håvades den. En gädda som pappa trodde vägde över fyra kilo. Jag trodde att det var lite under fyra kilo. Den var kort men tjock. Riktigt mätt såg den ut att vara. Lagom efter att fisken dödats och fotograferats fortsatte fisket från pappas spö. Nu var man tvungen att fiska på, för snart skulle solen gå ner över trädtopparna. Smack sa det, så högg det till även för pappa. En tydligt mindre fisk hade huggit på hans bruna, tydligt erfarna och ärrade Atom Giller Flash. Gäddan var av den storlek att man kunde lyfta upp den i båten utan att använda håv. När vi båda väl kommit igång efter kladdet med fiskarna hade det redan dött ut. Den nyss ljusa, ljumma vårkvällen förbyttes i kall natt på mindre än 20 minuter. Vi kände oss nöjda med de två gäddorna som räddat vår i övrigt rätt händelselösa dag, ur fiskeaction sett.
Ner med fisken i en ICA-kasse, in i bilen med den och alla andra grejer. Ett kort stopp på statoil där lite mer folköl och snacks inhandlades för det som var kvar av kvällen. Sedan snabbt hem till farmor och farfars hus, där vi skulle slå läger för natten. Vågen stannade på 3,1kg för min gädda, kraftigt mycket mindre än vad vi båda gissat, och pappas låg på 1,2kg. Medan pappa filéade upp de båda bestarna drog jag mig tillbaka i soffan framför Rocky Balboa. Ganska snart efter att filmen slutat kände vi för att call it a day, och gå till sängs. En lång skön dag var till ända, och två Hermanssonar somnade sött och drömde om framtida fångster ihop.
En ny dag spirade, och vi åt frukost enligt plan på det lokala, dock fräscha och nybyggda hotellet i Årjängs centrum. En god standardbuffé med bacon, äggröra, vita bönor, skinka, grönsaker, bröd och yoghurt avnjöts innan det var dags för hemfärd. Eftersom pappa bor i Lilla Edet, och jag i Eskilstuna skulle det bli onödigt farande för mig att släppa av honom hemma. Han ringde en gammal kompis som bodde i grannorten Säffle, där jag sedan släppte av honom, innan jag själv åkte hemåt. Jag stannade en snabbis hos mamma och slängde av den ena av mina två gäddfiléer på runt ett kilo styck. Det verkade uppskattas!
En tvådagars fiskeresa var alltså över, och väl hemma hamnade jag tillsammans med min Sandra i soffan för den där sköna äntligen-hemma-känslan som alltid infinner sig när man kommer hem.
