hermanssson

Jag var nog inte ensam om att sitta klistrad framför TVn under matchen Sverige - USA nyss, eller? Herregud vilket tryck från 3-5-målet och fram till avslutet i förlängningen! Har bara upplevt liknande återhämtning i en match på så hög nivå förut, och det var mellan Sverige och Finland, minns tyvärr inte året. Kan det ha varit 2002?

Har spelat in hela matchen, och klippt bort all reklam. Kan vara roligt att titta på igen om något år :)

Det är egentligen ganska komiskt hur man kan bli biten av något, bara sådär. Som ni såg några inlägg längre ner var jag och fiskade med farsan vid vår stuga i helgen. När jag var liten (läs 10-15 år) var fiske ett av mina absolut största fritidsintressen. Av någon anledning var det ett av intressena som halkade bort när man började bli vuxen. Det var dels gymnasiestudier, vilket särade på mig och mina tidigare fiskekompisar, sedan kom jobbet, och man började prioritera annat. Att jag sedan träffade Sandra har ju inte direkt gjort att jag fiskat mer heller, då vi har andra intressen. Helgen fick mig dock att vakna ur en mycket lång dvala, jag gillar ju verkligen att fiska!

Jag och pappa har pratat lite flyktigt om att ta en tripp nedåt i landet senare i år, till Lödde/Kävlingeån där några av landets största gäddor och abborrar lurar under ytan. Där finns det mycket goda chanser att med relativt små medel få fiskar med rejäl storlek. Så sent som eftermiddag smidde jag dessutom lite planer med en jobbarkompis, Per, att fiska i en sjö där han har tillgång till båt. Det roliga med fisket är ju att man får en chans att umgås, komma ut i friska luften, och känna den där speciella sortens adrenalin som bara fisket utlöser när det går riktigt bra.

Nu ska jag bara damma av alla gamla fiskegrejer som finns någonstans hemma hos morsan. Jag minns inte ens vad jag äger för saker. Minns jag rätt så är det dock allt man behöver och lite till.

Som ni säkert märker ser jag fram emot fiskeåret 2009.

Idag gjorde jag något utöver det vanliga. Jag ska berätta från början.

Jag har sökt en tjänst som deltidsbrandman på räddningstjänsten i Kungsör. Tjänsten går ut på att man en vecka i månaden har en jourdosa med sig var man än är. Om det går ett larm, och man behöver rycka in, så piper dosan och berättar vilken sorts larm det är. Då måste man infinna sig på stationen inom fem minuter, oavsett tidpunkt eller veckodag. Eftersom vår nya lägenhet bara ligger 250m~ från brandstationen såg jag det som en ypperlig möjlighet till ett extrajobb, ett givande sådant dessutom, så jag sökte.

Idag fick jag komma på första testet - bandet. Iklädd full brandmannamundering (med 25kg tunga tuber på ryggen) ska man gå på ett löpband i 8 graders lutning i en bestämd hastighet i sex minuter. Det hela inleds med två minuters uppvärmning och en minuts nedvarvning. Jag kan säga att det var jobbigt, men jag klarade det! Så nu är jag alltså vidare i uttagningen. Nästa vecka kommer jag att bli kallad igen, tillsammans med de som klarade (tror ingen annan gallring skett förutom testet), för ytterligare intervju. Senare väntar fler fysiska och psykiska tester som att klara av höga höjder, simma under vatten och rädda en person som drunknar, men även tala inför grupp och några matematik/svenska/engelskatester.

Jag håller tummarna hårt för att jag får jobbet. Mina jobbarkompisar Jonny och Jimmy jobbar redan som deltidsbrandmän, och de trivs med jobbet. Det gör det hela ännu roligare!

Det är de pass jag jobbar denna vecka. Fördelen med 06.45-passen är att man är hemma rätt tidigt. Nackdelen är att det är jävligt jobbigt att behöva gå upp 05.10. Skönt ändå att jag har en långhelg framför mig. Ledig fredag-måndag! Det blir perfekt, iom att vi får nyckeln till lägenheten på torsdag.

Nej, nu måste jag studsa in i duschen, och sedan packa lite träningskläder. Efter jobbet ska jag nämligen på ett mycket annorlunda träningspass - berättar mer senare..

Vi båda visste att målet med denna lördag var att, förutom att ha en riktigt bra dag ute i naturen, lura gammelgäddan. Så snart vi anlände, vilket var vid 12-tiden, gick vi bort och lade i båten. Den hade legat på land, uppochned, i väntan på att isarna skulle släppa. Eftersom sjön är liten tog det inte lång tid innan vi hade rott den till vår lilla "brygga" vid stugan. Allt vi behövde för några timmar i båten åkte ned när vi tömde bilen på saker; tre haspelspön, håv, diverse drag och andra tillbehör, fyra folköl, och kanske bäst av allt - en låda mandelkubb.

Väl ute på den första av våra väl utprövade hotspots började fisket. Vi kastade och kastade, men inget hände. En timme flöt förbi, och vi bestämde oss för att byta ställe. Vidare till nästa, men det var samma sak där - dött. Vi blev exprimentiella, och rodde båten in i utloppet, en smal å som vackert ringlar sig ner mot en dammlucka varefter det blir vild fors ut i den stora Järnsjön. Enligt pappa ska öring ha setts (och fångats?) i detta utlopp, något som vi gärna skulle uppleva. Men det var lika dött där. Det enda jag såg var en ensam kräfta på ett grundparti. Huruvida den var död eller levande vet jag inte.

Ut på sjön igen för att fiska av nästa sida av sjön. Där brukar det vara bra, där måste vi väl få hugg? Svaret visade sig bli nej, även där. Vi ledsnade en aning, efter att ha fiskat i över två timmar utan tecken på liv under ytan. Det enda vi hade sett var bävern, som lugnt lapade i sig lite av den stekande solen. Vi bestämde oss för att fika lite. Öl och mandelkubb slets fram ur väskan. Ni vet säkert hur gott fika smakar när man är ute i skog och mark och rör sig, samma sak ute på sjön denna gång. De tjugotal kubbar som låg där när vi öppnade burken var snart omplacerade till våra magsäckar till vår stora belåtenhet. Vi bestämde därefter att vi skulle ro drag hem, för att ta en paus.

Efter att ha tömt båten på värdesaker och bundit den, åkte vi in till centrum för lite lunch. Mycket hade hänt i Årjäng centrum sedan vi sist var där. Hyreshus prydde den plats där Årjängstrollet tidigare stått, mycket ocharmigt tyckte vi. Efter att ha analyserat matutbudet insåg vi snart att det antingen skulle bli kinamat eller pizza. Jag kände inte för kina, så det blev alltså det andra alternativet. Vi gick in på en av de nyare pizzeriorna där vi möttes av en till synes mycket svensk tjej. Oväntat och ovanligt. Efter att ha beställt en enligt servitrisen mycket krånglig pizza gick vi mot utgången till uteserveringen. Trodde vi ja. Man får inte dricka alkohol utomhus före den första maj. Därför fick vi surt ta med pappas vinglas och sitta inne och äta våra pizzor. Efter maten stötte vi på Johan Hermansson inne i centrum. Vadå tänker ni, vad menar han nu. Jo, det är nämligen så att pappas kusin heter också Johan Hermansson. Vi pratade lite om allt och inget, då man inte ses alltför ofta, innan vi begav oss tillbaka till stugan igen.

Väl där fyllde vi båten med saker igen. Det var nu det gällde. Antingen eller. Nu eller aldrig. Vi visste att gäddorna brukar hugga bra vid solnedgången, åtminstone här i trakterna, så vi var fyllda av förväntan och revanschlust. Vi började längst bort, där solen går ner tidigast. Jag hade en liten gädda på i några sekunder, men efter att den släppt och varken han eller hans kusiner visade huggvilja, flyttade vi oss. Vi rodde drag över mitten av sjön, där de största fiskarna troligen rör sig (har vi fått för oss åtminstone) innan vi landade vid den vänstra kanten, i viken där vi börjat dagens fiske. Det tar inte alltför lång tid innan jag får hugg, nära båten. Det rusar lite i rullen, och jag känner i rycken att fisken är ganska stor. Det som talar emot är att den inte är speciellt vild eller aggressiv. En gädda som krokas brukar oftast inte ge upp i första taget. Av någon anledning gjorde denna det, och den kom snabbt in till båtkanten. Större än vad jag trodde av fighten att döma, håvades den. En gädda som pappa trodde vägde över fyra kilo. Jag trodde att det var lite under fyra kilo. Den var kort men tjock. Riktigt mätt såg den ut att vara. Lagom efter att fisken dödats och fotograferats fortsatte fisket från pappas spö. Nu var man tvungen att fiska på, för snart skulle solen gå ner över trädtopparna. Smack sa det, så högg det till även för pappa. En tydligt mindre fisk hade huggit på hans bruna, tydligt erfarna och ärrade Atom Giller Flash. Gäddan var av den storlek att man kunde lyfta upp den i båten utan att använda håv. När vi båda väl kommit igång efter kladdet med fiskarna hade det redan dött ut. Den nyss ljusa, ljumma vårkvällen förbyttes i kall natt på mindre än 20 minuter. Vi kände oss nöjda med de två gäddorna som räddat vår i övrigt rätt händelselösa dag, ur fiskeaction sett.

Ner med fisken i en ICA-kasse, in i bilen med den och alla andra grejer. Ett kort stopp på statoil där lite mer folköl och snacks inhandlades för det som var kvar av kvällen. Sedan snabbt hem till farmor och farfars hus, där vi skulle slå läger för natten. Vågen stannade på 3,1kg för min gädda, kraftigt mycket mindre än vad vi båda gissat, och pappas låg på 1,2kg. Medan pappa filéade upp de båda bestarna drog jag mig tillbaka i soffan framför Rocky Balboa. Ganska snart efter att filmen slutat kände vi för att call it a day, och gå till sängs. En lång skön dag var till ända, och två Hermanssonar somnade sött och drömde om framtida fångster ihop.

En ny dag spirade, och vi åt frukost enligt plan på det lokala, dock fräscha och nybyggda hotellet i Årjängs centrum. En god standardbuffé med bacon, äggröra, vita bönor, skinka, grönsaker, bröd och yoghurt avnjöts innan det var dags för hemfärd. Eftersom pappa bor i Lilla Edet, och jag i Eskilstuna skulle det bli onödigt farande för mig att släppa av honom hemma. Han ringde en gammal kompis som bodde i grannorten Säffle, där jag sedan släppte av honom, innan jag själv åkte hemåt. Jag stannade en snabbis hos mamma och slängde av den ena av mina två gäddfiléer på runt ett kilo styck. Det verkade uppskattas!

En tvådagars fiskeresa var alltså över, och väl hemma hamnade jag tillsammans med min Sandra i soffan för den där sköna äntligen-hemma-känslan som alltid infinner sig när man kommer hem.

Igår gjorde jag allt jag kunde för att sluta tidigt, började när vi öppnade, jobbade in lunchen och använde två timmars komptid. Allt som allt kunde jag sluta 12.45. Direkt åkte jag till OK, tankade bilen full, tryckte i mig en chilikorv och åkte sedan iväg. Destination Lundbackevägen, Lilla Edet.

Framme 16.35. Fortfarande skön kvällssol. Pappa målade altanräcket när jag kom. När han var klar började vi kvällen med att knäppa varsin öl. Därefter tog vi tag i en av de få måstena med denna helg, nämligen hjulbytet på min bil. Sommardäcken skulle på. Jag hade lagt kvar dem i garaget hos honom sedan bytet förra året. Medan han bytte däck passade jag på att göra lite fint inuti bilen. Den har inte fått någon grovstädning tidigare, så jag tyckte det var dags. Visst, frågan är om man ska kalla detta grovstädning, men jag dammsög åtminstone ur hela bilen, och putsade alla ytor. Räcker gott och väl som årets vårstädning i alla fall.

Senare blev det grill och musik. Jag hade bränt med mig två skivor med högt uppskattat material. Främst lite äldre låtar från band som Pink Floyd och Lynyrd Skynyrd, men även lite Coldplay och Eddie Vedders senaste verk. Det grillades fläskkarré och paprika och till det åt vi ugnspotatis och en sås av bland annat gräddfil och sambal oelek. Riktigt gott!

Som ni såg somnade jag inte direkt tidigt i förrgår kväll, och eftersom jag blev tvungen att gå upp 05.10 satte det sina spår. Med några öl i kroppen och fyra timmars bilkörning plus allt annat, somnade jag 21.20. Sov som en stock till nu
07.10 när klockan ringde. Idag bär det av till Tjärn, där vi har vår sommarstuga. Målet med trippen dit är att locka upp gammelgäddan från djupen, eller åtminstone hans brorson. Fiske är alltid roligt om det händer lite.

Jobb först, inget speciellt med det. Efteråt blev det dock roligare - först badminton med Totte. Trots att det gick skit var det ganska roligt. Önskar dock att min utvecklingskurva ville peka uppåt istället för nedåt. Blir bara sämre och sämre känns det som. Sedan någon timme senare bestämde jag och Sandra oss för att det fick bli utemat idag, ingen av oss hade orken att laga något. Totte var inte sen att haka på. Mat och film, stämningen var där! Valet föll på filmen Yes Man, vars recension ni kan ta del av lite senare.

Fråga inte varför jag är uppe såhär sent, när jag snart ska upp igen. Det blev helt enkelt så, jag var tvungen att bränna lite musik, då Totte skulle låna min externa disk där musiken ligger. Vi passade på att titta på lite youtubeklipp, bland annat detta. Bruce "The Boss" Springsteen bjuder på klassikern The River, live på en gata i Köpenhamn 1988, ackompanjerad av en vanlig gatumusikant han aldrig träffat förut.

Titta och njut!

Jag och Sandra bestämde oss för att gå till Vilsta, istället för att ta bilen som vi oftast gör annars. Vi mätte upp med min mobil att det var 2,2km dit, så fram och tillbaka 4,4km promenad allt som allt. Väl där löpte vi 2,5km-varvet. Jag sprang med Sandra, men körde intervaller genom att rusa ifrån cirka 50-150m framåt så snabbt jag orkade, för att sedan vända och jogga tillbaka till Sandra. På det sättet fick jag ut mycket mer av varvet än vad jag annars hade fått. Var riktigt trött faktiskt!

Allt som allt blev det ungefär 8km promenad/löpning ikväll, och det får man anse som bra. Vi planerar att jogga milen nästa vecka, ska bli intressant.

Kvällens topptips. Mamma tog också ut en rad, så vi tippar ihop, och delar på eventuell vinst.

Uppdatering: Sju av åtta rätt. Om Chelsea hade gjort ett mål hade jag haft alla rätt, men matchen slutade 0-0. Mamma hade fem rätt. Ingen utdelning denna omgång alltså.

Ikväll blev det ett efterlängtat gympass. Har varit fruktansvärt dålig på att gå ner dit lately. Har mest blivit löpning och innebandy. Kanske för att jag inte riktigt kommit ur svackan jag inledde när Jimmy fick diagnosen, men ändå. Jag gillar ju att gymma, så lite av en gåta är det.

Idag bjöd jag mig själv på en salig blandning. Lite av varje. Några set på varje muskelgrupp i överkroppen, med syftet att väcka den ur den dvala jag försatt den i. Kändes riktigt bra, bortsett från att man alltid är otroligt svag första passen efter ett längre uppehåll. Ser verkligen fram emot flytten till Kungsör, och det nya gymmet som öppnar där, i Roberts Auktioners gamla lokaler, för er som känner till det. Blir förhoppningsvis den nytändning jag behöver.

Ibland gör man konstiga saker. Tar konstiga beslut, och gör saker man garanterat kommer ångra efteråt. Ekonomiskt sett kan det vara grymt jobbigt om man inte tänker innan man handlar. Jag tänkte dela med mig av ett sådant snedsteg från min egen sida, ett misstag som jag begick 2007.

Har ni någon gång fått hem besökare från förlaget Bertmarks? De knackar sig runt, främst bland ungdomar, och försöker sälja in uppslagsverk och informationsböcker. Vi fick besök av två otroligt trevliga och entusiastiska herrar som inte ville annat än att man skulle äga en kollektion av deras nya fina utgåva AHA. Visst, böckerna är i riktigt fin kvalitet - tjocka, tunga med bra papper. Mycket bilder och logiskt uppbyggnad. Det måste ha varit det jag föll för, eller var det kanske grabbarnas hypnotiserande leenden? Oavsett så skrev jag på på en prenumeration på fem år, då varje bok kostar 800kr ungefär. Nice deal Johan, riktigt bra! Fyra lax, inte helt åt helvete, men åtminstone i form av några klossar som tar plats i din bokhylla, och som du förmodligen aldrig kommer ha något nöje av. Nog vet jag såhär i efterhand ett Playstation 3 hade suttit bättre.

Vilka är era största snedköp genom tiderna?

Titel: Män som hatar kvinnor
Genre: Thriller
Skådespelare: Michael Nyqvist, Sven-Bertil Taube, Peter Haber, Lena Endre, Ingvar Hirdwall m.fl.
Releaseår: 2009
Speltid: 2h 32min
Källa: http://www.imdb.com/title/tt1132620/

Nej, jag läste aldrig boken. Sandra gjorde det, och bad mig att läsa den innan den kom på bio. Nu blev det i och för sig ganska stressigt, och jag som många andra har svårt att dedikera tid åt att läsa böcker. Jag kunde visserligen ha skaffat mig ljudboken, lagt den i mobilen och spelat den via FM-sändare i bilen från och till jobbet, men det gjorde jag inte. Eller jo, men den ville inte spelas i rätt ordning, då den var dåligt rippad, så jag lade ner projektet.

Filmen handlar om journalisten Mikael Blomkvist (Nyqvist) som fälls för bland annat förtal, och döms till tre månaders fängelse, då han rotat i en finanshajs affärer. Innan han åker in blir han dock kontaktad av en gammal man, Henrik Vanger (Taube) som fortfarande inte löst gåtan om sin brorsdotter, som för mer än 40 år sedan spårlöst försvunnit. Vi kastas in i en deckargåta av rang, där den inåtvända och själsligt ärrade Lisbeth Salander (Rapace) blir Blomkvists värdefullaste hjälpreda i sökandet efter den då 16-åriga flickan. De båda nästlar sig in i föråldrade händelser inom den gamla och framgångsrika företagarsläkten Vanger, där mer än en hemlighet ligger dold under ytan.

Självklart finns det en hel del förväntningar på årets hittills mest hypade film, men det tycker jag att den tacklar mycket bra. Jag känner mig inte besviken över att inte ha läst boken först, även trots att det visar sig att en del saker är ändrade från bokens handling. Jag uppskattar skådespelarinsatserna, speciellt från Noomi Rapace som jag för övrigt inte sett eller egentligen hört talas om förut. Annat än som Ola Rapaces fru då förstås. Jag säger som Sandra, den bör ses på bio, om du inte har ett förbrannat nice hembiosystem.

Några manusmissar drar ner betyget till en åtta, dock stark. Kandiderar till årets bästa film, redan i april.

Betyg: 8/10

Det har varit en lugn och skön söndag. Började med att skjutsa Sandra till jobbet, för att sedan ta tag i lite städning. Vid 16.30 kom Sandras pappa Ture hit, och vi umgicks lite under tiden Sandra och hennes mamma Lena var på friskis och tränade core. Jag lagade lite mat, kyckling och champinjoner i sås. Väldigt simpelt, men ändå ett steg i rätt riktning för mig när det gäller att bredda mina matlagningsskills.

Kvällen avslutades med innebandy, idag med sarg faktiskt. Blev mycket roligare då, lättare att spela. Synd att det blir min sista gång nästa vecka, det har varit väldigt roligt att spela. Kanske kommer jag spela någon söndag då och då, då John och Ken, två från Transcom, tar över. Anledningen att jag slutar är att det blir för dyrt och tidskrävande att sitta och åka till Eskilstuna varje söndag till 20.00. Vi satsar på att dra ihop ett gäng och spela i Kungsör i fortsättningen istället!

Idag fick jag något mögligt i min frukostmüsli, bestående av Arlas jordgubbsfil och Paulúns Müsli blåbär & vanilj. Jag anar att det var ett blåbär i müslin som var mögligt, då jag har svårt att se något annat som skulle vara det. Filen var ny och har långt till utgångsdatumet.

Jag har mailat till Paulúns ang. detta. Inte egentligen för att det spelar någon roll, utan mest för att se hur de tar hand om ärendet. Skall bli intressant att se hur det följs upp.

Titel:  Big Fish
Genre: Drama/Fantasy/Komedi/Äventyr
Skådespelare: Billy Crudrup, Steve Buscemi, Ewan McGregor, Danny DeVito m.fl.
Releaseår: 2003
Speltid: 2h 5min
Källa: http://www.imdb.com/title/tt0319061/

Jag fick rekommendationen om bland annat Big Fish från min kompis Jocke Schön. Han har alltid haft en speciell entusiasm och känsla för bra film, så jag gav den en chans.

I filmen följer vi William Bloom (Crudrup), då han återkommit till sitt barnahem i ett försök att lära känna sin döende far Edward (Finney). De har inte haft någon kontakt under de närmaste tio åren, efter ett gräl om faderns överdrivna skryt och myt om sitt förflutna liv. Will tröttnade på att aldrig få höra något om vem fadern egentligen var, innanför alla uppmålade och ofta överdrivna historier. Det är Edwards återberättade liv vi får följa, blandat med nutidens verklighet och relationen mellan far och son.

Filmens tjusning ligger i de fantastiska scenerna, filmningen och skådespeleriet som håller hög klass filmen igenom, då kanske främst McGregor som den unge Edward. Tim Burton har visat sig vara en mästare på att skapa stämning och mystik i sina sagor, såsom Edward Scissorhands och Charlie and the Chocolate Factory, och man blir inte besviken i Big Fish heller. Jag personligen träffas inte extremt mycket av det sagolikt vackra, då det inte är ett attribut som tilltalar mig mer än en aning. För mig blir Big Fish udda, även om det inte är så negativt som det låter. Den var dock tillräckligt spännande och tilltalande att jag ville titta vidare efter att ha sett drygt halva igår, och det är jag glad att jag gjorde.

Betyg: 4/10

Av någon anledning uppskattar jag helgen mycket mer nu, när jag återgått till supporten. Kanske för att det tär mer på skallen att prata med kunder än vad det gör att coacha kollegor och klienter. Idag jobbade jag till 18.00, och hann ta del av det fina vädret trots att det redan var en bra bit in på kvällen när väl kom hem.

Eftersom Sandra fortfarande jobbade ett tag till tänkte jag att jag tar mig ut, får lite luft och rör på mig. Resultatet blev 5km i Vilsta, årets första runda där själv. Jag valde att inte köra stenhårt, då mina ben som jag sagt tidigare är i lite halvdåligt skick just nu. Efter 3-4km började det dock kännas riktigt bra, och jag kom in i vad man kallar andra andningen, och kunde öka tempot. Efter den obligatoriska rushen sista ~100 metrarna var det skönt att säcka ihop på dansbanan vid restaurangen och återhämta mig. Tiden, som för övrigt inte spelade någon roll detta premiärvarv, landade på 27 minuter. Minns jag rätt så sprang jag femman på 24min förra hösten, innan vintern knackade på. Det bör inte bli några problem att komma under det snart.



Kvällen avslutades med god mat från Billy Boy's, det var både jag och Sandra värda efter en både slitig och flitig vecka. Vi påbörjade även filmen Big Fish, men pausade då Sandra var trött och behövde sova. Kollar vidare någon annan kväll.

Hur såg er fredag ut?

Igår gjorde jag ett stopp på Statoil på vägen hem från jobbet. Var så sugen på Cola, då vi inte haft det hemma på ett par dagar. Inne på Statoil står en man i kläder som för mina tankar oavkortat mot titlar som amiral, general eller liknande. Stor mörkblå jacka med guldmärken på axlarnas "kanter". Basker, också blå, också med guldmärken på. Mannen i sig var väldigt grov. Såg ut ungefär som Harrison Ford, kraftigt grånad men mycket manlig i dragen. När det var hans tur i kassan utspelade sig ett roligt scenario:

*Amiralen lägger upp sin korg med varor. En Aftonbladet, en mineralvatten, en flaska spolarvätska och något mer"
Kassörskan "Var det bra så?"
Amiralen "Ja"
Kassörskan "Du hade inte tankat eller?"
A "Jo, den där ...." säger han lufsigt, och pekar ut mot tankstationerna, på den enda bil som står där
K "Okej. Då blir det 482kr tack."
Amiralen räcker fram en femhundring och en hundring. Kassörskan ger direkt tillbaka hundringen, och ser att jag roat tittar på. Innan kassörskan hinner knappa in allt och ge honom ett kvitto utbryter han:
"OJ! JAG SKA HA EN *mummelviskning* OCKSÅ!"
Kassörskan hör, precis som vi i kön inget av vad han sa mellan orden en och också, och frågar
"Vad sa du? En vad?"
A "Jag sa en *mummel* Prince"
K "Vilken Prince?"
A "EN ROSA!" Surt tittar han bakåt på oss i kön. Kanske för att se hur många som uppfattat att herr Amiral med massor av guldstjärnor står och handlar cigaretter i den manligaste av fäger, rosa. Jag personligen vet inte vad som är speciellt med den rosa varianten, men tydligen ville han ha den istället för de andra, och fann det värt att försöka dölja för kön.

Såhär ser det ut för mig i Aktie-SM för tillfället. Man började med 100'000kr i varje depå. Ska bli roligt att se hur långt man kan ta det innan tävlingsperioden är slut.

Det är återigen mitt-i-veckan. Det är alltsom oftast ett blur av arbete, mysiga, ändock korta hemmakvällar, dessa tisdagar, onsdagar och torsdagar. Så har det sett ut även denna gång.

Igår var jag och Sandra ute och joggade i den småljumna vårkvällen. Vi var ute i ganska exakt 35 minuter, från första löpsteget till det sista. Mina ben kändes bra, bättre och bättre under turens gång. Har ju fortfarande haft ont sedan innan, men kanske främst efterinnebandycupen, en form av överbelastning enligt sjukgymnasten. Det bästa botemedlet mot det är dock att träna träna träna. Vänj benen vid att röra sig mycket, och det är precis vad jag planerar göra.

Ikväll var det tänkt att vi skulle träna igen, dock på ASK, men så blev inte fallet. Klockan tickade på, och vi var mätta och slitna, så vi bestämde att vi tittar tv istället, och ser detta som en liten klämdag i träningsschemat. Imorgon väntar ett tidigt simpass i vattenpalatset. Vi siktar på att simma mer eller mindre en hel timme - wonderful! Precis vad min kropp behöver!

Nu bäddar vi ner oss, jag och Sandra, kanske till Diagnos Okänd, eller något annat relativt intressant program.
Jag önskar dock avsluta kvällen med ett citat från kvällens Efterlyst. För er som inte såg programmet, handlade det bland annat om en organiserad liga som sprider gift i skogarna i Dalarna med målet att döda vargar. Tydligen planterar de förgiftade köttbullar och korvbitar i kadaver av älg och annat vilt, och polisen ser självklart allvarligt på företeelserna. Rikskrim som kopplats in kommenterar det hela enligt nedan:

"Ja, tänk på vilka följder detta kan ha, och vilka som kan få för sig att äta de förgiftade köttbitarna. Jakthundar. Sällskapshundar. Till och med dina barn!"

Jag vet inte hur ni resonerar kring det, men jag tror inte det är så vanligt att barn grötar runt i kadaver från älg och rådjur, och äter små köttbitar de hittar där i. Fast vem vet vad som händer i de allra djupaste skogarna i Dalarna?

Titel: Tropic Thunder
Genre: Action/Äventyr/Komedi/Krig
Skådespelare: Ben Stiller, Jack Black, Matthew McConaughey, Nick Nolte, Robert Downey Jr., Tom Cruise m.fl.
Releaseår: 2008
Speltid: 1h 47min
Källa: http://www.imdb.com/title/tt0942385/

Jag kommer fatta mig kort, mer är inte Tropic Thunder värd. Detta var en av de i särklass sämsta filmer jag någonsin sett. Jag gillar Nick Nolte, jag gillar Jack Black, jag gillar oftast McConaughey och jag kan gilla Ben Stiller. Men för i helvete?! Den enda som var någorlunda rolig. Notera ordet någorlunda, det var Tom Cruise. Har han någonsin varit rolig förut liksom? En avdankad actionskådis mitt i en bunt comedians, och han får mina enda fniss.

Filmen är full av konstiga scener, med ännu konstigare repliker. Inte ens när man funderar finner man någon poäng i många av inslagen. Det som kanske förvånar mig mest av allt, är betyget filmen har på IMDB.com - 7,3 av 10 möjliga - va? Jag rekommenderar er att aldrig hyra/köpa/ladda ned denna film, trots dess stjärnspäckade cover. Två knappa timmar skräp är vad det är.

Betyg: 0/10

Nu skall jag berätta två egendomliga saker som hände igår. Båda handlar om folk, och deras beteenden.

Händelse nummer ett:

Jag och Totte hade precis varit hos Stephan, som ni såg i ett tidigare blogginlägg. Gatan han bor på är väldigt smal, och eftersom bilar står parkerade lite här och var kan man inte vända hur som helst, utan man får åka en bit bort för att vända på en vändplats. Sagt och gjort, jag och Totte åker längs gatan, och svänger vänster in mot vändplatsen. Där ser vi en pappa med barnvagn, och en liten flicka, kanske fem år gammal. Flickan verkar glad och stojig, då hon studsar på stället med bus i blicken. Pappan verkar inte bry sig om flickan, då han sakta strosar framåt på trottoaren. Som jag tidigare sa var gatan smal, kanske ännu smalare här, så vi fick köra farligt nära pappan och barnet. Och DÅ gör flickan ett utfall mot bilens vänstra framskärm, ungefär vid strålkastaren på förarsidan. Av blicken att döma ser det ut ungefär som att hon fått syn på något hon vill åt på bilen. Precis innan hon hann fram nära nog att ta på bilen så ryggade hon tillbaka. Totte märker dock att hon springer efter, tätt tätt bakom bilen. En tvär inbromsning och hon hade sprungit in i den. Eftersom vi kör i kanske 15km/h och hon är liten och ung, så kom vi snabbt ifrån och hon slutade springa, och studsade tillbaka till sin pappa vid vagnen, som fortfarande ser trött och oberörd ut. Nu vänder Totte bilen och vi är redo att åka tillbaka. När vi nu kör förbi vagnen med flickan bredvid, gör hon ett nytt utfall! Denna gång kommer hon dock mer framför bilen, redo att bli påkörd när Totte tvärnitar. Vi båda svär till, och jag reagerar genom att öppna dörren, redo att skrika åt pappan att hålla koll på ungen, när hon tvärt hoppar tillbaka. Pappan står fortfarande mer eller mindre oberörd, även om hans mun rördes en aning vid händelsen. Sjukt hur man låter sitt barn bete sig. Nästan som en ouppfostrad hund.

Händelse nummer två:

Som jag också skrev åkte jag till Silvan, där Sandra jobbar, för att titta lite saker till flytten. Jag och Sandra hade strosat runt ett litet tag i butiken när vi kom till badrumssektionen, och hyllorna. Ni vet den sortens hyllor av trä man har i badrummet. Vi hade precis bestämt oss att inte köpa den träfärgade, så därför ställde jag tillbaks den där den skulle vara, när två medelålders damer kom fram till mig. Den ena öppnar munnen:

"Vet du om det finns sånadär hörn till tavlor som...."
"Nej, tyvärr jobbar jag inte här även om det kanske ser ut så"
"Nehe, nej, du kanske inte jobbar här"

Inget leende, inget gehör på min starkt sarkastiska ton i "även om det kanske ser ut så" då jag var klädd i skinnjacka, vit tshirt och slitna jeans. Inte butiksmundering direkt, och verkligen inga Silvanmärken. Eftersom Sandra faktiskt jobbar i butiken, hänvisade jag damerna till henne för rådfrågning trots att hon faktiskt var där på sin fritid, i privatkläder.

Tanten "Jaha, finns det såna hörn till tavlor" *visar med händerna hur ett hörn ser ut*
Sandra "Nej tyvärr!"
Tanten "Nehe!"

Hon vänder sig om till den andra tanten, som med butter uppsyn stått tyst under hela scenen, och säger "Ne-ee" och ser uppenbart besviken och bitter ut. Tant nummer två skakar på huvudet, så som tanter gör om de tycker något är dåligt, och sedan går de sin väg. Inga tack ändå, inga leenden, vi som faktiskt varit trevliga och hjälpt dem att svara på frågan trots att vi bara var där som vilka kunder som helst.

Som rubriken antyder, det finns faktiskt folk till allt. Jag funderar lite hur dessa personer fungerar i andra situationer. Kanske inte främst lillflickan, utan pappan. Vad hade han sagt om man rytit till "Vad fan håller ni på med?" och vad hade tanten sagt om jag sagt "Ser det ut som att jag jobbar här eller?" eller "Ser det här ut som en Silvan-skinnjacka kanske?". Men nu ska jag inte vara sån, nu ska jag bara le åt mina medmänniskor, och vara glad att jag är frisk.

Idag gör söndag skäl för sitt namn, soldagen. Man blir inget annat än deprimerad om man sitter inne när vädret ser ut som det gör. Så jag och Totte ryckte oss själva i kragen och åkte ut på en liten repa. Först hem till Stephan, där vi stannade i 20min och pratade lite strunt. Jag hade varken varit i hans nya lya, eller sett hans nya bil. Mycket fina båda två!

Efter att vi varit hos Stephan körde vi ut på motorvägen med destination Mio, där vi skulle kika lite möbler inför flytten. Främst kanske ryamattor, då vi ska köpa en. Frågan är bara i vilken färg, samt vilken sorts rya. Det finns ju så många sorter och storlekar.. olika priser också självklart. När vi väl var klara på Mio kände vi båda för att äta något. Det blev en korv på Statoil, jag köpte en i bröd med räksallad, och Totte köpte två med mos och räksallad.

Hem igen efter att ha hjälpt till att bära upp några lådor åt Totte, drog en diskmaskin och diskade lite kastruller etc. 15.15 slutade Sandra på Silvan, så jag mötte upp med henne, och vi drog en liten lov inne i varuhuset. Några saker vill vi köpa till lägenheten från Silvan också.

Nu blir det påskmiddag och mys ute i Bälgviken, där vi kommer sova över.

Hörs imorgon!

Jag och Sandra promenerade/joggade femman i Vilsta, låter bilderna tala för sig själva. Fint väder och jätteskön luft. Smalbenen har börjat återhämta sig nu, läskigt lång tid jag haft ont nu, sedan innebandyn.

 

Klockan 16.00 smäller det, då får vi se om jag har turen att pricka in åtta rätt... vad tror ni om mina chanser?

Uppdatering: Det blev bara 6 rätt, mamma fick 7. Ett mål ifrån 8 för henne, två för mig. Surt sa räven! Fick iallafall in min Lången 3matchers, 100kr på 35kr satsade.

Titel: Se7en
Genre: Brott/Mysterie/Thriller
Skådespelare: Brad Pitt, Morgan Freeman, Gwyneth Paltrow, Kevin Spacey m.fl.
Releaseår: 1995
Speltid: 2h 7min
Källa: http://www.imdb.com/title/tt0114369/

Kort, filmen handlar om den nyförflyttade och relativt gröna kommisarien David Mills (Pitt) och hans partner, den betydligt mer erfarne William Sommerset (Freeman). Tillsammans tar de sig an ett spektakulärt och vidrigt fall, där en mördare kallblodigt använder de sju dödssynderna som "tema" för sina dåd. Hur de än arbetar lyckas de inte komma mördaren tillräckligt nära för att fånga honom, speciellt inte i tid innan han mördar igen. Filmen utspelas i ett högt tempo, och avslutas på ett minst sagt nagelbitande och brutalt sätt.

Jag satt verkligen klistrad genom hela filmen. Det är inte sällsynt, men heller inte vanligt, speciellt inte hemma med vår 24-tumstv och halvkassa mörkläggning mitt på ljusan dagen. Nästan att slösa bort en sådan toppfilm genom att titta på den med de förutsättningarna, men men. Filmen har allt en toppthriller skall ha; bra skådespeleri, smart story, oväntade vändningar och högt tempo. Jag har ofta fått höra "va, har du inte sett den?!" när Se7en diskuteras, och nu förstår jag varför, och kommer att stämma in med dem nästa gång någon säger att de inte sett den. Den bör ses, och då koncentrerat och i en följd.

Betyg: 10/10

Kom inte på någon vettig rubrik av den enkla anledningen att jag inte vet något om denna dag. Det jag vet hittills är att jag har vaknat (10.45, uuunderbart att sova ut) och suttit vid datorn i en timme. Inte ens ätit frukost. Hade jag ätit en extra kulinarisk frukost hade kanske den kunnat utgöra min rubrik för dagen, men icke.

Det jag tror att denna lördag kommer att bjuda på är lite jogging i Vilsta med Sandra, så snart hon slutat, och kanske en film på bio senare ikväll. Vi är dock öppna för förslag, så händer det något mer värdigt än att gå och se någon halvbra film på bio, så hojta till!

Som jag skrev två inlägg ner hade vi planerat en helkväll med min yngsta syster Jill. Jag hämtade henne direkt efter jobbet 13.45 (kompade två timmar och 45min), och vi åkte hem till Eskilstuna, där vi började med biltvätt som ni såg. Väl hemma var det dags att bestämma hur vi skulle lägga upp kvällen. Vi åt några mackor, och bestämde oss för att åka och handla allt vi behövde inför kvällen. Ingredienser till tacobuffén som vi planerat, samt lite efterätt i form av lösgodis. Vi tittade snabbt igenom bokrean också, och jag hittade boken Pilgrimsresan av Paul Coelho. Har inte läst någon av hans böcker ännu, men de får ju lysande kritik varje gång, så jag måste börja snart. Köpte ju Alkemisten tidigare på rean. Väl hemma från Coop bestämde vi att vi ville börja kvällen med att bowla, något som Jill aldrig provat förut. Efter bowlingen skulle jag och Jill åka till vattenpalatset och bada. Sandra hade möte på jobbet 19.00, så hon kunde inte följa med.

Bowlingdags, och trots förra torsdagens förlustserier var jag peppad! Vi bokade en timme, 17-18. På tre personer brukar man hinna med två serier. Vi blev en aning sena, och kom faktiskt inte igång med bowlingen förrän 17.10 ungefär. Jag först ut som vanligt, och inleder med en smaskig strike. Jills tur, och det visade sig snabbt att det var svårare än det såg ut. Jill är dels 11 år, och ganska tunn, så det tog ett tag innan hon hittat ett klot som kändes bra. När hon väl fått in snitsen började käglorna falla i ett allt högre tempo. Vi bestämde oss för att sätta upp staketen, som gör att man inte kan komma i rännorna, och då började hon ironiskt nog slå väldigt rakt. Ett gäng nior, följt av några snygga spärrar satte hon, innan första serien var till ända. Jag vann en ganska tydlig vinst, med 138 poäng. Klockan var nu 17.45, och vi förstod att vi inte skulle hinna en serie till under vår bokade timme, så vi frågade om det gick bra att gå över tiden, och det gjorde det. En serie till alltså, som även den inleddes med en strike från min sida, yay. Jill fick in snitsen rejält denna serie, och gjorde nästan strike ett par gånger. Som slutsiffror stod jag som segrare, Sandra tvåa, och Jill tätt efter som trea.

Nu stod alltså bad på schemat, och trots att tiden hade tickat på hade vi gott om tid. Man hinner bada tillräckligt på en och en halv timme. Det tycker åtminstone jag, även om jag minns hur man som barn ville bada 4-5 timmar, och alltid blev besviken när pappa tröttnade efter att ha simmat 15 längder, och läst tidningen två gånger. Jag och Jill hann ganska snabbt utforska badhuset, och åka rutschkanan sådär 5-6 gånger. Jag simmade ett par längder också, inte så många som jag hade planerat, men ändå. Det är verkligen jobbigt att simma snabbt! Jag testade att crawla så fort jag kunde utan att skvätta för mycket, och krafterna tog väl slut efter 15-20m. Strongt!

Efter badet tog vi bussen hem, där Sandra nyligen hemkommen väntade. Ingen var speciellt hungrig, så vi bestämde att vi väntar lite med maten. Istället börjar vi med film nummer ett, Bedtime Stories. Efter en halvtimme in i filmen kände vi hur vi blev så pass sugna att börja med tacosarna (säger man så?) att vi pausade. Hack av grönsaker, stek av köttfärs och fram med diverse såser och smörjor. Det tar väldigt kort tid egentligen att förbereda tacos.

Efter maten tittade vi klart på filmen med godispåsar i hand, Jill med sitt ägg som hon fått tidigare. Vi påbörjade även filmen Wall-E, då Jill var sugen på att se den. Jag och Sandra hade dock sett den tidigare. Ganska snart blev vi alla trötta, och vi stängde av och gick och lade oss till sängs. En händelserik och välfylld kväll var över.

Ja, samma sak idag. Ska vi träna? Ja, det ska vi. Gjorde vi det? Nej. Det första jag gjorde när jag kom hem var att krypa ned i soffan bredvid Sandra som redan låg där och småsov. En timme var ingen match! Efter det blev jag inte riktigt pigg igen. Litet mellanmål, och några avsnitt How I Met Your Mother senare, så sitter vi här och funderar vad vi ska äta till kvällsmat. Ett mål som för övrigt blir rätt sent. Både med tanke på att vi sovit, och att vi rätt nyligen åt ett par mackor. Nog om mina händelselösa, ändock mysiga vardagkvällar.

Imorgon börjar påsken kan man säga. Åtminstone efter att jag jobbat klart. Jag ska hämta upp Jill, min yngsta syster, då hon ska spendera kvällen med mig och Sandra. Då mamma och Janne är ute på middag, kommer Jill även att sova över hos oss. Jag tror vi börjar torsdageftermiddagen med en tur till vattenpalatset. Jag behöver träna simning, men mer om det senare. Bad är alltid roligt. Efter det blir det påskmiddag i form av tacos, det gillar vi alla tre. Lite film och tillhörande snacks gör nog kvällen komplett känns det som. Något tips på film som passar mig, Sandra och Jill som är 11?

Typ så känns det idag, och har gjort hela dagen. Sov konstigt, vilket resulterade i att jag såg ut som en zombie när jag vaknade. Det lustiga var att mitt hår såg inte ut som en zombies, så därför tog jag det smaskiga beslutet i att inte orka duscha. Det fick jag ångra senare under dagen då mitt hår verkligen såg ut som om det blivit behandlat med honung och sommarsol, det vill säga flottigt och intorkat.

Arbetsdagen gick bra, många trevliga kunder, och få av den andra sorten. Det var lugnt i stort sett hela dagen, så man fick andrum mellan varje samtal. Kan dock inte påstå att jag blivit van med jobbet sedan om förändringen 1/4, men det blir jag väl så småningom.

Efter jobbet var det tänkt att jag skulle träna. Jag gillar ju att träna, jag vill ju göra det. Men inte idag. Nej, idag var jag både sliten och seg. Innebandyn sitter faktiskt kvar i mina överbelastade smalben, vilket känns när man försöker sig på ett lite väl häftigt steg. Känner mig som en pensionär där jag haltar omkring, men förhoppningsvis går det över vilken dag som helst nu.

Istället för träning blev det soffan, och täcket. Mina bästa vänner när man är fallfärdig, och har tid. Trots optimal trötthet somnade jag inte förrän efter 15-20 minuter. Anledning: Ej räknebart antal barn i olika storlekar skriker utan anledning nedanför vår balkong. Sandra hade öppnat dörren märkte jag, och det visste barnen verkade det som. När jag väl stängt somnade jag sött, och sov i hela 10 min innan väckarklockan ringde i mobilen. Plingelingeling!. Fan, jag planerade ju att träna, men nej. En stor fet snooze i form av en omställning av väckning till 30 minuter senare fick det bli.

Nu, ofattbart mycket piggare, men med än mer zombiefrisyr, tänkte jag ta tag i lite hemarbete. Sandra är fortfarande ute och tränar, hon skulle köra ett dubbelpass med både spinning och skivstång på Friskis. Hurtig som få :) När hon kommer hem vill jag ha gjort så mycket nytta att vi bara kan segla ner framför TVn och avnjuta något avsnitt How I Met Your Mother.

God kväll!

Titel: Marley & Jag (Marley & Me)
Genre: Komedi/Drama/Familj/Kärlek
Skådespelare: Owen Wilson, Jennifer Aniston m.fl.
Releaseår: 2009 (2008)
Speltid: 2h

Källa: http://www.imdb.com/title/tt0822832/

Filmen är precis som man utan större ansträngning förstår en "puttinutt"-film utan dess like. Inget ont om det, om nu gillar sånt. Jag menar, hundvalp? Finns det något som drar fler "naaaaaaaaw" än hundvalpar? Filmen handlar om paret Grogan, som består av John (Wilson), en framgångsrik och ödmjuk reporter som snart blir kåsör på den lokala tidningen. I sin spalt skriver han om allt möjligt som händer både i hans eget liv och andras. För att underhålla sin sambo, Jenny (Aniston), skaffar han en hundvalp som han döper till Marley då hunden tycks gilla Bob Marley under resan hem från kenneln han föddes på.

Ganska snart visar det sig att Marley är allt annat än lättskött. Han biter sönder soffor, äter upp smycken och är en allmän pain-in-the-ass 24/7. I filmen får vi följa parets familjeliv, och allt vad det innebär, på gott och ont. Snart blir det tillökning i familjen, lagom till att John får jobberbjudande på en stor och välkänd tidning.

Det positiva med den här filmen är att den sticker ut lite från normen när det gäller dessa "puttinutt"-filmer. Den har nämligen allvarliga, och tidvis sorgliga inslag, vilket höjer det totala betyget avsevärt. För er som sett Click med Adam Sandler, vet vad jag menar. En komedi, som gränsar till mesig, tar vändning och blir seriös och nästintill gripande.

För mig var Marley & Me ingen film som lämnade djupa intryck, men jag ångrar absolut inte att jag gav den två timmar av mitt liv. En bra film att krypa upp i soffan till, om man inte är på humör för tunga draman eller nagelbitarthrillers. En film att äta, och kanske somna till.

Betyg: 5/10

Nu är det jobbdags igen gott folk. Jag jobbar ju dock bara måndag till torsdag, precis som många av er andra där ute. Skönt med påsk faktiskt. I år spenderar vi den med familjen, på torsdag kommer Jill över till oss, och blir kvar över natten. På söndag spenderar vi dagen och kvällen ute hos Sandras föräldrar.

Nu är det dags att ta på mig kläder och packa det sista, jag börjar trots allt 07.45.

Lördagkväll och ack så trött efter innebandycupen, men något måste man väl orka göra av kvällen. I veckan blev jag och Sandra bjudna till Putte och Fia på spelkväll, då både Playstation och Wii skulle spelas. Det lät kul, så vi var inte sena att tacka ja. Kvällen började med kebab på Billy Boy's - vårt favoritställe när det gäller kebab här i Eskilstuna. Efter maten begav vi oss hem till våra vänner, där vi började med att spela lite musik och snacka. Jag och Putte knäppte varsin Budweiser, medan tjejerna skar upp grönsaker, gjorde dipp, plockade fram kex och diverse ostar.

Spel nummer ett blev Buzz, som varken jag eller Sandra testat tidigare. Frågesporter är vanligtvis något jag tycker är väldigt roligt, så jag fattade kontrollen snabbt och målmedvetet :). Buzz som spel är dock lite annorlunda mot en vanlig runda Trivial Pursuit, du kan sabotera för dina medspelare, och du kan ha en hel del otur med knapptryckandet. Frågorna var ibland egendomliga, men trots det lyckades jag snabbt ta täten i poängsamlandet - något som dock inte höll i sig så länge. Jag blev bestulen på poäng, och kontrade med att skjuta mina medspelare i tävlingsmomentet där det tilläts.

Efter två Buzz-rundor greppade vi Wii-dosorna, och det blev bowlingdags. Som ni alla såg fick jag stryk sist det spelades bowling. Dock var det i verkligheten, och nu elektroniskt, men ändå. Revanschlusten glödde i ögonen på mig när jag kastade första slaget, som skruvades till vänster, och blev en svag 3-poängare. Nästa kast blev också snett, och jag fick ytterligare låga poäng efter låga poäng. Av någon anledning ville alla mina kast skruvas åt vänster trots att jag inte lutade dosan. Även när jag överdrev åt höger, vreds klotets bana åt vänster.. Efter två serier lyckades jag få in snitsen lite, även om det i mitt fall betydde att jag fick kompensera mina vänsterknorrar med ett sikte till höger. Tror min sista, och bästa serie slutade på 140 poäng. Impressive.

En rolig kväll stod snart till ända, då timmarna som ni vet tickar på när man har roligt. Hem åkte vi, trötta, mätta och nöjda med kvällen. Ett halvt avsnitt How I Met Your Mother fick avsluta kvällen, innan vi slutligen däckade i sängen.

Företagscupen, en årlig tradition som vi sportintresserade kollegor ser fram emot hela vintern. Kampen om att bli KAK's (Kungsör-Arboga-Köping) bästa företagslag pågår under en lördag i högsta tempo, i Kungsörs sporthall. I år hade vi inte tillräckligt med Transcomare, så vi fick låna in tre grabbar från Köping (tror jag?).

Platschefen Jonas på Transcom, som betalar deltagaravgiften, hade sagt att vinner vi inte i år så blir det inga fler cuper. Lite av den anledningen, men främst kanske av den kämpaglöd man alltid har, ville vi mycket i årets upplaga extra mycket.

Summa summarum, vi kom till semifinal, där vi möte Terana AB, som hade det blivande proffset Fredrik "Zorro" Åhlberg med i truppen. En match som vi visste skulle bli tuff, men visade sig bli ännu tyngre. Åhlberg var helt unstoppable, och satte säkert 4-5 av lagets 6 kassar. Matchen slutade 6-2, efter 2-2 i halva, och vi visste vår plats. Vidare till final var Terana, mot ett taggat Hästens sängar, som slog ut Arboga (något) AB i den första semifinalen.

Jag hade en underbar lördag, trots att man inte riktigt hänger med de mest vältränade innebandygrabbarna på plan, men ändå! Jag är stolt att jag klarar att hantera klubban, även om jag inte är 13 längre.

Strax efter fem åkte jag ner på stan och träffade Johan Näsholm, en kille som jag jobbade med för ett år sedan ungefär. Under det gångna året har han varit till Norge och jobbat med diverse olika saker, men är nu tillbaka i Eskilstuna på obestämd tid. Jag och Johan åt på Spicy Hot och hade trevligt. Mycket catching up blir det, som sig bör när man träffar gamla polare.

En sak kom vi gemensamt överens om, Eddie Vedder's soundtrack till filmen Into the Wild kan kanske vara det bästa någonsin. Så tacksamt att han fick göra hela själv, för så var det inte tänkt från början. För er som inte vet det, så är Eddie Vedder sångaren och låtskrivaren från bandet Pearl Jam, som varit aktivt till och från sedan tidigt nittiotal, som en del av den stora grunge-boomen tillsammans med bl.a. Nirvana.

Into the Wild i övrigt, en av de bättre filmerna från 2008 - se den du också!

Nu är det redan helg för min del! Jag fick ta ut lite inarbetad tid på jobbet, och sluta mina fyra timmar tidigare idag. Skönt att det redan är helg. För en gångs skull känns det i kroppen. Jag funderar på att välja ut en riktigt bra film, titta på den insvept i täcke, sedan göra lite nytta i hemmet.

Bowling igår - fick verkligen stryk av de två brudar jag spelade med/mot. Jag gjorde två av mitt livs sämre serier ever. Bowling är alltid roligt dock, även om det är bittert när man inte lyckas få till bra spel. Jag brukar vanligtvis komma igång serie två, men inte igår, igår blev det sämre.

Badminton idag - fick stryk av Totte. Inte för att det är så konstigt, då Totte är bra på badminton, men jag spelade ju så dåligt. Missade uppenbart lätta bollar, och slog konstiga slag. Inte ens mina "hårda" slag blev hårda.

Hoppas iallafall att innebandyn på lördag går vägen, det är ju lite viktigare än de två ovan också.

Skickar in en bild från gårdagens scoreboard, trots de skämmiga siffrorna för herr talande.