hermanssson

12 av 31 dagar innehöll träning i Augusti. Det måste jag anse som godkänt, även om jag vill öka markant under september. Var ju trots allt lite krasslig i ungefär fyra dagar i mitten av månaden, vilket försämrade helheten en del.

Känner absolut att formen är på väg uppåt, och vikten på väg nedåt. Inte snabbt, men stabilt. Motivationen att ticka nedåt finns där, och det är väl viktigast av allt för att lyckas?

Jag blev inbjuden att följa med till Örebro för att hälsa på i Nygrens lägenhet, där Schön för tillfället också bor, tills hans nya place är färdigrenoverat. Planen var förutom det, att gå ut och äta på stan, och sedan titta på bio.

Mat blev det på Jensen Bøfhus, där jag faktiskt inte ätit tidigare. För mig blev det en BBQ Burger med ost, precis som för Schön. Robin tog grillad kyckling, och nygren tog ribs. Alla var nöjda med sina val vill jag minnas.

Regnet öste över Örebro. Egentligen över hela Svealand tror jag.. det stod verkligen som spön i backen. Vi satt länge kvar vid bordet och hoppades att det skulle lugna ned sig, medan vi pratade om allt och inget. Tyvärr lyckades vi inte vänta länge nog, så vi blev tvungna att göra ett tappert rus över torget och upp mot bion.

Filmen vi valde var District 9, en alienfilm i dokumentärstil, som jag eventuellt recenserar senare om jag orkar. Jag måste säga att jag både gillade den, och ogillade den. Den var svårplacerad.

Överlag en mycket trevlig kväll med ett trevligt gäng, som gärna görs om!

Satt och tittade på den fantastiska hemsidan/bloggen tjuvlyssnat.se, när det slog mig; har inte jag skickat in ett rubrikförslag för ett tag sedan? Efter några korta sökningar ser jag att det faktiskt blev en bubblare av det. Lite kul.

Här är det en 70is-sträcka igen

Buss, Stockholm

Busschauffören ~50 samtalar med en väninna ~50 om väninnans rökning.
Väninnan: Ja, gud, det är så hemskt med beroenden, tycker du inte det?
Busschauffören: Ja, till slut använder man vilken anledning eller ursäkt som helst till att göra det… Är det likadant för er rökare som för oss alkoholister?
Passagerare (som tjuvlyssnat): Ajdå.

Vinnarrubrik av Jeppagas

Bubblare:

En liten hutt håller honom på rätt rutt. Av Linda
Det är inte bara bussen som är tankad när de lämnar garaget. Av Fredrik
Passageraren klev av vid nästa krök. Av Palle
Hellre kollektivt självmord än själviskt kollektivmord. Av Johan Hermansson
En last lätt att utveckla när man kör trafikens värsta flaskhals. Av Walle

http://www.tjuvlyssnat.se/stockholm/har-ar-det-en-70is-stracka-igen

Även huvudvärk, som tur är. Efter ungefär 1h40min på soffan, med vatten före och efter, är jag som en ny man. Inte ett energiknippe kanske, men mår som vanligt igen. Det betyder att jag kan gå till gymmet så snart jag har plockat ihop en mask disk.

Kom precis hem från Tuna Park, dit jag åkte med Jill (min yngsta syster) och hennes kompis Ebba. Tjejerna ville gå in i stort sett varje butik, då det alltid fanns något att kolla in, och så blev det också. Vi avslutade med att äta i restaurangcirkeln. Jag åt en biff med bearnaisesås och klyftpotatis, och tjejerna åt en varsin kyckling och nudlar.
Jag tog det lugnt på shoppingfronten, till skillnad från Jill och Ebba.  Hittade dock en mörkblå v-ringad tröja, och ett svettband, som jag behövt men inte haft länge nog nu.

Tyvärr fick jag huvudvärk på köpet, kanske för att jag aldrig åt någon frukost, och colan till maten är det enda jag druckit. Har därför laddat med ett glas vatten och en ipren nu, så vi får se om det går över. Min plan är att pula lite hemma, och sedan gymma. Vi får se hur dagen fortskrider.

Som sig bör efter en helt fantastisk konsertupplevelse.

Därför rekommenderar jag denna sjukt sköna video (och låt):

Jag hatar verkligen sömnproblem. Inte för att jag så ofta lider av sådana, men när jag gör det, om så för en natt, så förstör det en hel del. Igår kväll lade vi oss för sent till att börja med, ovanligt sent för att vara oss. Problemet är bara att jag hade sovit i ~35min på soffan efter jobbet för att samla kraft inför kvällens attgöra, och nu var jag klarvaken. Kunde inte somna, kunde knappt stänga ögonen! Efter 10-15 minuters tappert låtsasblundande kom jag fram till att jag nog blir trött om jag går upp och sätter mig vid datorn ett tag.

Efter alldeles för lång tid vid datorn går jag åter och lägger mig. Tröttare nu, men inte trött. Innan jag somnar inser jag hur få timmar det är kvar tills klockan ringer. Blä..

Och idag är man en zombie. Tur att det snart är helg, så jag får sova ut lite.

Skönt att köra ett pass igen. Alldeles för långt med en veckas uppehåll, det märktes direkt. Det var väl inte direkt planerat dock, det bara blev så. Först och främst för att jag kände mig krasslig söndag-onsdag ungefär, men också för att jag hade mycket andra planer helt enkelt.

Idag blev det 2km uppvärmning på bandet i lugn takt, sedan blev det en mix av armar, mage och rygg. Försökte mest väcka kroppen ur dvalan, så att jag är redo för ett par hårdare pass senare i veckan.

Jag följde som sagt med på Coldplay live på Stadion i lördags. Såhär i efterhand kan jag säga att jag inte ångrar det en sekund. Helt fantastisk spelning på många sätt och vis. Chris Martin är en underbar underhållare på scenen, och man känner sig verkligen välkommen som åskådare, eller snarare gäst.

Bäst var avslutande Life in Technicolor ii - grym känsla i den låten. Live speglade den glädjen bland alla i publiken som delade samma åtrå för bandet på scen och musiken de skapar. Fix You är en dänga, som alltid kommer att vara bra. Jag förstod att den skulle skapa allsång från första vers, och så blev det också. Jag delar inte hysterin över låten Viva la Vida, men självklart kunde man inte låta bli att hoppa med då det var en stämningshöjare utan dess like.

Ödmjukheten och öppenheten var total när bandet plötsligt intar plats mitt i havet av ståplatser, bakom PA-anläggningen. där de spelar en akustisk låt jag inte kände igen, plus en egen version av Billie Jean, som en hyllning till Michael Jackson. Tyvärr stod vi på en plats där hela PA-anläggningen täckte bandet, så fick inte riktigt uppleva det fullt ut.

När miljoner konfettifjärilar sprutade ut under Lovers in Japan och Death and all his friends spred sig en sig blandning av känslor inom mig. Tänk om detta verkligen är sista gången Coldplay spelar live i Sverige, då Chris Martin tycker att det är dags att lägga rocken på hyllan när man fyllt 33. Jag önskar därför att jag stod i regnet av fjärilar med Sandra. Så nästa gång om det nu blir en, är vi där, i fjärilsregnet tillsammans.

Lustigt vilka bananskal man halkar runt på ibland. I måndags hade jag inga speciella planer för helgen, och nu ska jag åka på Coldplays sista (enligt folk) spelning i Sverige någonsin. Det utan att behöva betala biljetten! Jag står nämligen för bilen istället, så att mitt sällskap slipper åka tåg och övernatta i storstan. Winwin känns det som :)

Har egentligen inte lyssnat på Coldplay så mycket på sistone, men man lär bli pepp när vi spelar de bästa låtarna i bilen på vägen upp. Jag tror att mina favoriter är (inte rangordnade):

Shiver
Trouble
Fix You
Cemeteries of London

Jag, John och Robin gav oss ut på vattnet i hopp om fiskelycka. Vi placerade oss i Arbogaåns lilla utfartskanal, där det brukar kunna stå gott om gädda, gös och abborre. Planen var att fiska med levande bete, något som är både effektivt och förbannat roligt.



Problemet var bara att betesfisken skulle vi bli tvungna att meta upp. Trots små krokar (stl 14) tog det lång tid per uppfiskad löja, vilket snabbt blev ineffektivt. Robin fick första löjan, som efter kanske 10-15min blev abborrmat. En fisk fångad åtminstone, men eftersom metet gick så segt struntade vi i att fortsätta. På med wobblers, och trollingen tog fart istället. Upp och ned längs den lilla kanalen ett par gånger, sedan ut i ån. Förbi tågbron och mot OKQ8 åkte vi. Innan OK fick jag en äcklig säck på kroken. Efter det vände vi och tuffade tillbaka. Innan vi var hemma igen lyckades jag få en liten gäddsnipa, men annars var det dött som i graven. Det började bli kyligt, och vi tuffade hemåt.

Väl i land börjar vi det sedvanliga urpackandet. Sjukt hur mycket saker man tar med sig ner i båten för några enstaka timmars fiske.

När vi skulle åka därifrån backade jag bilen längs den lilla grusvägen. Helt plötsligt kom ett backkrön vilket gjorde det svårt att se marken. DUNK! Jag kände hur bilen först skrapade i något hårt, och sedan körde över något. Jag hade ingen aning om vad det var, men det var hårt dock, eftersom bilen kört upp på det. Jag klev ur och tittade, och märkte att det åtminstone inte var en stenmur eller något annat "byggt" utan ett stenrös. Jag tänkte att jag borde kunna köra därifrån, men när jag försökte så spann det bara.

Elf och Robin kom strax därpå, och jag blev tvungen att stanna dem. Dels för att min bil stod i vägen, och för att få hjälp. Vi insåg att bogsering kanske skulle gå, så vi hämtade en bogserlina från Robins stuga. Hans pappa följde även med och hjälpte till. Vi testade att bogsera, men det var kört. Det visade sig att jag hade blivit spetsad på en vass sten. Den höll alltså upp underredet på bilen, så att ingen kraft egentligen fördes ner i marken, utan det drivande hjulet skrapades bara mot de andra stenarna.

Vi tänkte att lösningen är att hissa upp bilen med domkraft, och lägga brädor under, så att man bygger sig upp ifrån stenen. Efter att ha misslyckats med Johns domkraft, tog vi Robins, som fungerade bättre. Vi lyckades hissa upp bilen så pass att den lättade från stenen. De andra lyckades skjuta in plankor under hjulen medan jag bromsade för att bilen inte skulle röra sig. Vi hade dock inte riktigt lyckats få upp bilen tillräckligt mycket för att köra därifrån.

Då kom frälsaren. Kvällens Messias. En gubbe som hade sommarstuga i närheten hade hört skrapet från själva incidenten, och kom nu för att fråga vad som stod på. Vi visade vad som hänt, och han analyserade läget, innan han sa:

"Jag har en traktor, det kan ju gå att lyfta bort bilen med den"

Det tog oss inte speciellt många sekunder innan vi insåg att det är en toppenidé, så vi frågade om det gick för sig, innan han joggade iväg och hämtade traktorn. Vi spände fast en rem mellan dragkroken och traktorns skopa, sedan kopplade vi på bogserlinan mellan Elfs bil och min, och satte oss. Nu gällde det. Jag kände hur traktorn utan större medel lyfte baken på bilen några decimeter. Fick tecken att det skulle köras framåt. Elf började rulla framåt, och jag släppte på bromsen. Jag rörde mig framåt! Jag var loss!

Nu var det bara att hoppas att inget i underredet var skadat. Stenen hade ju trots allt hållt upp bilen. Det kändes bra, ingen skevhet, inget missljud, inget onormalt. Bilens "mjukdelar" blev tyvärr inte helt oskadda efter äventyret. Kåpor som hoppat ur sitt fäste, plus en reva efter den spetsiga stenen blev det på bakskärmen, även om det garanterat kunde bli värre. Jag vände bilen, och körde tillbaka, tackade den hjälpsamme traktormannen å det varmaste, och kände för att åka hem. Nog med bergsklättring för idag!

Återigen, tack alla inblandade för hjälpen.

Idag riggade jag grillen som vi köpte i våras. Lite sent kan tyckas, men vi har egentligen inte haft så många grillvänliga dagar ändå, i och med att vi varit borta en hel del. Vädret har ju inte varit helt 100% heller.

Det ska bli kul att inviga den, när det nu blir.

Jag, Robin och Dape gjorde något många anser en aning galet. Vi gick upp vid 03~ på lördagmorgonen, och åkte ut och fiskade på Mälaren. Vid 04.15 ungefär var alla prylar i båten, och vi puttrade utåt. Under morgonen/förmiddagen hann vi beta av ett gäng fiskeställen, både på Mälaren och i Arbogaån. Allt som allt fick vi fem gäddor och fyra abborrar.














Efteråt, vid 14.30 ungefär, när vi kände oss mätta på fiske och hungriga på mat (rätt logiskt med tanke på att allt jag ätit var en banan och en proteinbar sedan 03.10) så gav vi upp. Det var skönt att komma hem till Sandra som lagat mat, innan jag slocknade i soffan en stund.

Imorgon, eller snarare i natt, blir det fiske ute på Mälaren! 03.30 blir jag upphämtad av Robin och Dape, sen bär det av ut. Ska bli intressant, har inte fiskat så mycket i Mälaren, speciellt inte från båt.

Jag tror nästan det, för under gårdagen trängde sig ett rejält svidande i halsen fram. Efter natten är det kvar, och det har nu spridit sig till öronen så att det känns när jag sväljer. Jag känner mig dock inte förkyld i normal bemärkelse, inget hängig eller snorig alls. Vi får väl hoppas att jag håller mig frisk, jag som precis har kommit igång med träningen. Har till och med börjat bygga en helt OK kondition..

Jag och Sandra genomförde något vi länge pratat om, en roadtrip! Tanken var att vi skulle åkt till Trosa, och övernattat där en natt, och sedan vidare. Det var tyvärr fullt där, så vi valde att åka till Västervik istället, och Lysingsbadet, den välkända och fina campingen vid havet.






Efter att ha stannat på Lysingsbadet i två nätter åkte vi vidare mot Lilla Edet, där pappa bor. Där hade vi det mysigt, och åt god mat som vanligt. Tanken var egentligen att vi skulle åka till Ullared, men när vi började fundera närmre på det insåg vi att vi ville prioritera annat än shopping just nu. Det är bättre att vi åker dit när vi har avsatt en speciell budget för besöket. Istället åkte vi på en liten tripp ut i Skärgården, till natursköna Mollösund.




Vi bestämde oss för att det fick bli en natt till hos pappa, innan vi åkte hemåt. Skönt att slippa åka hem på kvällen. Nästa dag, efter en trevlig frukost begav vi oss hemåt. Som underhållning lyssnade vi på den till resan inköpta ljudboken "Fyrmästarens dotter", mycket bra! Resan var dock inte helt slut än! Redan i Lidköping stannade vi, för ett besök på Läckö Slott, där det blev både en visit i slottet och en god lunch.

Titel: Snömannen
Författare: Jo Nesbø
Utgivningsår: 2008
Antal sidor: 473
Källa: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9164202704

Den första snön faller, som så många gånger förr. Denna gång är dock annorlunda. En liten pojke ser plötsligt att det står en snögubbe utanför hans fönster. Varför står den där,  vem har gjort den, och varför ser den så ondskefull ut? Nästa morgon när han vaknar är hans mamma borta, och nu ser han det. Snögubben har mammas halsduk.

Harry Hole på Oslopolisen får ett anonymt brev undertecknat Snömannen, som med sitt innehåll visar att denne någon har ögonen på honom, och hans förflutna som seriemördarjägare. Är detta ett tecken på att Snömannen försöker locka med sig kommisarie Hole i sin sjuka lek, eller är brevet bara en bluff? Ju mer tiden går, börjar fler och fler kvinnor försvinna i Oslo med omnejd. Något verkar de ha gemensamt. De är alla gifta fruar med barn. Frågan är, är det en slump att där står en elakt leende snögubbe vid varje mordplats?

Jag kan börja med att säga att denna bok är väldigt udda på många sätt. Det låter kanske negativt, men det är inte det jag menar med udda. Den skiljer sig bara så mycket i både stil och story mot andra kriminalromaner. Det är Många personer och namn i boken, så det gäller att hålla alla på minnet, eller föra anteckningar. Man kastas från miljö till miljö, från person till person och man följer både Harry själv, hans kollegor och alla möjliga andra karaktärer och får uppleva händelseförloppet genom många olika synvinklar.

Handlingen är en aning flummig i början, innan man börjarse alla samband och förstå samma sak som kommisarie Hole själv förstår. Ibland tycker man sig ha en aning om hur allt ska sluta, men då kastas allt om tvärt, och blir helt annorlunda - något jag älskar, om det är välgjort, vilket det är i Snömannen.

Det bästa är ändå Nesbøs starka karaktärer. Efter denna, som är min första bok i Harry Hole-serien (som innehåller 5-6 böcker) ser jag ändå klart framför mig hur de skulle se ut på film, och kan nog välja passande svenska skådespelare. Då tycker jag man har lyckats som författare att ge sina karaktärer liv.

Jag kommer helt klart hålla ögonen på Jo Nesbø, som är Norges erkänt meste och bäste deckarförfattare genom tiderna.

Betyg: 8/10

Titel: Änglar och Demoner
Författare: Dan Brown
Utgivningsår: 2005
Antal sidor: 415
Källa: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9100105023

Robert Langdon, som vi alla känner efter att ha läst och/eller sett DaVinic-koden kastas rakt in i en mordgåta i Schweitz, på det välkända forskarcentret CERN. Sättet den nyligen mördade fysikern märkts på är det som får chefen för CERN att tillkalla Langdons expertis - han är brännmärkt med symbolen av ett urgammalt utdött brödraskap. En historisk och religionsmässig resa tar sin början, och mycket kommer att hända under de närmaste dygnen. Något Langdon aldrig kunnat drömma om. Till sin hjälp får han dottern till den mördade vetenskapsmannen - Vittoria Vetra, som också hon är vetenskapsman. Tillsammans med sin far jobbade hon kanske på anledningen till att han dog, och blir därmed en viktig pusselbit i lösningen..

Jag var helt tagen av DaVinci-kodens snabba tempo och häpnadsväckande detaljrikedom. Det känns ofattbart att Dan Brown hittat på det mesta själv, med den fakta han samlat ihop. I Änglar och Demoner är det ännu extremare. Historiska inslag, heliga miljöer och naturvetenskap och religion blandas om vartannat i en helt sjuk mix. Jag är dock frälst av det. Jag gillar verkligen både naturvetenskap och fysik, såsom världens uppkomst och dylikt, och det är bland annat det boken handlar om. Det känns som att Dan Browns "teorier", om man nu får lov att kalla dem det, kan vara sanna, då de är så välgjorda.

Ska man försöka kritisera Änglar och Demoner, så är det nog att väl mycket otroligheter utspelar sig, och allt lyckas på något sätt gå vägen för herr Langdon. Lite som för Bond, eller Indiana Jones. Lite väl Hollywood på något sätt, om ni förstår vad jag är ute efter. Det känns som att sannolikheten för att allt skulle klaffa så i verkligheten är 0,0005% även om man fick 100 försök.

Jag måste dock ge mina varmaste rekommendationer att läsa boken. Helst innan du ser filmen, om du nu inte redan sett den. Jag har inte sett den, men det lär inte dröja länge tills jag gör det. Tyvärr har den slutat gå på bio, annat än i Stockholm (där den nog kan räkna sina dagar på två-tre händer) så jag ska försöka se den i full-hd på en bra tv åtminstone. Betyget är skyhögt, men det får den tack vare alla fantastiska detaljer, och hur man gång på gång skapar sina egna teorier om hur allt ligger till, men har fel gång på gång. Att bli "outsmarted" av författaren är det bästa jag vet när jag läser deckare.

Betyg: 9/10

Titel: Sommardöden
Författare: Mons Kallentoft
Utgivningsår: 2008
Antal sidor: 415
Källa: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9127115755

Linköping upplever seklets varmaste sommar, och en skogsbrand sprider sig och tar död på allt i sin omgivning. En ung flicka hittas naken och våldtagen i stadens trädgårdsförening, utan ett enda minne av vad som hänt henne. Kommisarie Malin Fors sätts in på fallet tillsammans med sin kollega Zeke. Tillsammans söker de efter förklaringar på alla frågetecken som dyker upp kring flickan i parken. Plötsligt görs en fasansfull upptäckt till, och sommardöden har bara börjat sin offerskörd..

Jag har inte läst ettan i Mons Kallentofts serie om Malin Fors, Midvinterblod, vilket var lite oturligt, för i Sommardöden får man glimtar i vad som hände i den, vem som blev offer för vad och dylikt. Malin själv gör liknelser hit och dit, vilket snabbt gör att man får lust att blunda, som när man ser en trailer till en serie man själv följer, fast längre bak.

Kallentoft skriver med ett väldigt skönt språk, med meningar som gör det lätt att flyta igenom boken utan att man tappar en massa sammanhang och detaljer. Spänningen i boken åker lite berg-och-dalbana, som det ofta gör i deckare, vilket både är positivt och negativt i det här fallet. Jag tänkte att jag spaltar upp lite plus och minus om boken:

+ Malin Fors är en bra huvudkaraktär. Lagom "normal", men ändå intressant. Kul med en kvinnlig polis for once.
+ Kallentofts sköna skrivspråk som gör boken lättläst
+ Bra beskrivna karaktärer som är väldigt olika varann

- Lite småtråkigt "fall", åtminstone efteråt, utan att spoila för mycket
- Man hade nog kunnat krydda med mer spänning mellan varven

Betyg: 6/10

Tiden blir lite knapp, att sammanfatta hela fiskesemestern i ett stort flashigt inlägg, så jag gör som så att jag låter bilderna tala istället. Bilderna kommer i kronologisk ordning med de tidigaste först. Vill ni veta några mer specifika
detaljer får ni gärna kommentera.

Dag 1 - Kort fiskestund vid en sjö nära kusinträffen. Senare fiske i en gammal favoritsjö.


Kortvisit vid en fin skogssjö under kusinträffens dag två. 15 min fiske resulterade i en liten abborre. Det var proppat med kantareller vid sjön.


Fiske vid en gammal favoritsjö, långt upp i skogen. För första gången någonsin har vi tillgång till båt i sjön. Även om båten var ett liten var det ju bättre än inget.


Pappa med en gädda på 2,5kg~

Dag 2 - Fiske i egna sjön på dagen, den större grannsjön på kvällen.


Jag med abborre på 800g, nytt personbästa!


Lustigt bete, lysande mask.


Abborrmacka


Jag, under kvällens fiske. Abborre på 850g. Åter nytt personbästa!

Dag 3 - Vår egen sjö på morgonen, sedan Lelången med kusin Stefan


Pappa med abborre på 850g. Personbästa för honom!


Jag med fin randig riddare på 600g.


Besök hos pappas kusin Stefan. Fint hus han själv ritat och byggt, eller hur?


Skaplig tomt


Vi skulle ut i hans båt och fiska, på sjön Lelången. Där tas det ofta välväxta abborrar och gäddor.


Färdkost och utrustning


Stefan med abborre på 1,0kg. Nytt personbästa för honom.


Jag med trollinggädda på kanske 2kg.

Dag 4 - Kävlinge/Löddeköpinge i Skåne (välkänt storfiskvatten)


Pappa vid första anhalten utanför Kävlinge, Skåne.


Havsmynningen


Ån löper in mot Löddeköpinge från havet


Grann abborre på kanske 3hg. Märkligt orange färg på fenorna.


Kvällens sista anhalt, detta nära Kävlinge centrum.


Spöt med bottenmete ute. Dåligt med napp...