hermanssson

Titel: Gunnar
Författare: Bob Hansson
Utgivningsår: 2007
Antal sidor: 328
Källa: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9146217258

Gunnar handlar om mannen med samma namn. En änkling som inte bara blivit av med sin fru, utan även sitt hjärta. Han har dock fått ett nytt via en transplantation. På grund av hjärtproblemen måste Gunnar gå i förtidspension, något som inte uppskattas av honom själv - han lever ju för arbetet, vad ska han göra nu? I sin egen vardagstristess följer vi honom. Hur han analyserar andra människor, och det självhat människan generellt sett alltid har för sig själv. Skall han lyckas hitta kärleken igen? Vågar han satsa? Och varför känns det som att hans hjärta spelar honom spratt. Känslor han aldrig tidigare känt, och filmerna som spelas upp framför ögonen på honom - är det donatorns minnen?

I boken får vi uppleva lite kärlek, lite spänning och lite annat. Kanske känns som receptet för en ganska bra bok. Eller så känns det helt enkelt som en jävligt tråkig bok. Och tyvärr är det vad det är. Bob Hansson, som tydligen romandebuterar med denna bok, är i vanliga fall poet. Nu skall jag inte såga honom helt, men han charmade inte mig med Gunnar åtminstone. Jag tycker att hans sätt att skriva är alldeles för stelt. Han skriver för korta meningar med för mycket punkter, vilket gör att man tappar helheten och sammanhanget i stycket. Dessutom är den på tok för gråtrist. Det händer inget speciellt, och det lilla man hoppas skall hända, händer inte.

Läs inte Gunnar, det är väl mitt enda tips.

Betyg: 2/10

Titel: The Life of David Gale
Skådespelare: Kevin Spacey, Kate Winslet, Laura Linney m.fl.
Genre: Drama/Brott
Releaseår: 2003
Speltid: 2h10min
Källa: http://www.imdb.com/title/tt0289992/

David Gale (Spacey) är universitetsprofessor som på fritiden är en av de främsta aktivisterna mot dödsstraff. Filmen tar sin början fyra dagar innan Gales egen avrättning. Detta för våldtäkt och mord. Med endast tre dagar kvar att leva, kontaktar Gale en journalist och skribent, Bitsey Bloom (Winslet). För henne berättar sin historia, och varför han är oskyldigt dömd. Allt i hopp om att hon skall kunna dra i rätt trådar för att förstå, och bevisa hans oskuld. Först tror Bloom att han är en kallblodig mördare och våldtäktsman, men ju mer hon börjar fördjupa sig i fallet, med hjälp av inflikningar från Gale, inser hon att allt tyder på hans oskuld. Frågan är bara om hon hinner bevisa det i tid..

Det var inte idag jag såg denna film, men jag minns den som om det vore det. Den är både spännande och smart, annorlunda och intressant. För er som känner för att se en välgjord och mycket genomtänkt film med bra skådespel, se den. Jag tycker personligen att Kevin Spacey är ruggigt bra, vilket kanske höjer betyget för mig, men ändå.

Betyg: 7/10

Ja, det kanske blir tjatigt, vad vet jag. Men det fiskas en hel del nu. Låter foton tala.

Själv har man haft en tuff, men mycket rolig och intressant arbetsvecka med mycket nytt. Ikväll blir det fiske med Per och Björn, i en hemlig liten mälarvik ;) Återstår att se om där finns någon fisk. Lördagen spenderas ute hos Sandras föräldrar. Söndagen hålls öppen.

Hur ser er helg ut?

För er som missat det.

Igår blev det fiske med Per och Tommy på Lillsvan utanför Kolsva.

Tänker inte skriva några större detaljer kring fisketuren här, då jag har en separat blogg/dagbok för det. Lägger istället upp bilder som talar för sig själva.

På jobbet blåser förändringens vind. Ny klient att arbeta med - ice.net. En mobilt bredbandsoperatör lite utöver det vanliga. De marknadsför sig ute på landet, i skogen och till sjöss - där andra operatörer inte riktigt lyckas leverera. Detta tack vare NMT-nätet på 450MHz. Men nog om det. Roligt har det varit hittills, om än mycket att göra. Vi har redan börjat kommunicera med kunderna, dock via mail istället för telefon.

Som grädde på allt mos just nu har jag blivit förkyld. Det förstörde delvis min midsommar. Delvis därför att den blev bra ändå, lugn och skön i bra sällskap. Ett tag var jag riktigt knockad, och som vanligt blir nässprayen ens bäste vän. Vad skulle man göra utab deb?

Det har blivit en del fiske lately, först med Jill. Vi åkte till Bergstäkten utanför Valskog, där det visat sig gå stadiga abborrar. Nu var det visserligen ett par år sedan de visade sig för någon inom min bekantskapskrets, men ändå! Värt ett försök.



Sjön ligger blank direkt vi anländer. Ett par som jag aldrig sett förut sitter på badklippan. Jag och Jill strosar vidare till nästa ansats, där det är flackt och bra för fiske. Djupet kommer direkt, säkert 8-10m rakt nedanför. Sikten är dock bra, vilket gör att man kan uppskatta djupet någorlunda lätt.



Jill riggar igång sitt (mitt) metspö med en liten mask. Det känns faktiskt rätt löjligt att sitta med ett tremetersspö i en sjö där det minst är åtta meter djupt. Speciellt när du ser masken hänga där och dingla ensam utan tecken på hotelser nedifrån. Jag satte snabbt på en jigg, något som är effektivt om man vill fiska av djupet i en sjö. Jag kastade litegrann i den väldigt, till omkretsen, lilla sjön. Också jag stod actionlös.

Vi provade allt möjligt. Bottenmete med mask, kast med små drag, stora drag, spinnare, wobblers. Mete grunt, mete djupt. Vi hade med oss en deg som jag redan visste var dömd att misslyckas som bete, men Jill var inte den som var den. Hon hade för övrigt minst lika roligt åt de små andungarna som plaskade vilt inne i ena kanten, som åt själva fisket. Jag började dock tappa hoppet relativt snart, trots mitt förhållandevis goda tålamod när det gäller fiske.

Vi bestämde att vi åker till Skillinge istället, där jag visste att det lätt kunde bli action såhär års. Innan vi satte oss i bilen ville Jill posera på klippkanten.



Vattnet kokade redan när vi kom till Skillinge. Aspen utlovade jakt även ikväll, som de två kvällarna innan. Jakt på vad som förmodligen var lekande löja. Tonvis av dem. Ibland trodde man det var regn, men det var bara stressade och brunstiga stim av småfisk.



Min plan var att först meta upp några löjor med hjälp av Jill, sedan agna med dem på flöte i jakt på aspen. Det gick dock inte så bra som planerat. Det tog 35-40 minuter innan jag fick upp den första löjan, detta på grund av att våra krokar var på tok för stora för de 5-8cm korta små silverfiskarna. Löjan åkte på flötet, och ut mitt i skottlinjen där asparna vakat som mest.

Det tog faktiskt bara 2-3 minuter innan flötet dök ned. Jag vevade in slacklinan, och gjorde ett mothugg. Tyngd. Inte så tungt dock. Inte så stor som asparna around är... kan det vara en liten asp? Nej, det var en abborre.



Abborren slukade förstås löjan. Typiskt. Jag fick fortsätta meta. Under tiden såg jag asparna plaska allt längre och längre ut i sjön, utom kasthåll. Efter bara 10-15 minuter såg vi hur löjorna called it quits, och så gjorde även vi.

Söndag 21/6

Fiske och sol ute vid Slottsholmen. Då var Per, Sandra och Jill med. Vi metade upp lite småfisk, men det blev inget av större kaliber, trots att det plaskade en rejäl fisk ett par gånger på samma ställe. Trevligt var det dock.



Imorgon blir det helkväll på Lillsvan utanför Kolsva med Per. Efter mer än tio timmars fiske på Lillsvan i år utan fisk är det fan revanschdags imorgon!

Ville bara berätta att jag nu fått tjänsten som deltidsbrandman.
Utbildning börjar efter semestern.

Titel: The Illusionist
Skådespelare: Edward Norton, Jessica Biel m.fl.
Genre: Drama/Sci-Fi/Mysterie/Thriller
Releaseår: 2006
Speltid: 1h50min
Källa: http://www.imdb.com/title/tt0443543/

Jag tänker inte skriva några a4 om denna film, även om den enligt många säkert är värd det. Jag blev fängslad vid filmen, och ville inte sluta titta. Det är alltid ett plus. Tar man gärna en fikapaus, eller pratar bort vissa scener, då vet man att filmen max får 3-4 i betyg på skalan 1-10.

Filmen handlar om en fattig bondpojke som växer upp i Wien någon gång tidigt 1900-tal. Enligt sägen skall han ha träffat på en trollkarl som gjorde några fantastiska trollkonster, som fick honom att börja fascineras över magi och trolleri. I tonåren träffar han en flicka i hans egen ålder, som han snabbt fattar tycke för. Då flickan är av högre social rang än han själv, förbjuds de att träffas. Självklart kan mycket lite hålla två kära ungdomar ifrån varann, och så även här. Efter hot blir pojken dock tvungen att bege sig från staden för att inte riskera livet.

Några år senare återvänder pojken, som nu är vuxen, till staden där han växte upp. Han har dedikerat sitt liv till magin, och livnär sig nu på att uppträda på scen som trollkarlen, eller illusionisten, Eisenheim. Som ni förstår sammanförs de båda igen under en av hans shower och relationen får nytt liv. Detta är något som inte uppskattas mer än i unga år, då denna flicka nu skall vigas med stadens kronprins, och bli hertiginna.

Jag uppskattar hur filmen snabbt byter karaktär, och hur man kastas från en händelse till en annan. Klassiska "bra på IMDB"-filmer får en plötslig vändning och allt avslöjas på slutet. Ofta visar sig allt vara annorlunda än vad det såg ut som, och så även i The Illusionist. Ofta är det något som sätter pricken över i:et i en redan spännande och bra film, även om det kan se lite overkligt ut, som i detta fall. Skall inte förklara något om slutet, men det känns lite väl otroligt här.

Betyg: 7/10

Imorgon bär det av till Täby, Stockholm på arbetsresa. Vi skall besöka huvudkontoret för vår nya klient, och lära känna dem. Vi har inte fått någon planering över dessa två dagar, så det blir spännande att se vad som ligger framför oss.

Jag fick precis nyckeln till den bil vi kommer att köra upp, en Chevrolet Uplander FlexFuel. Sexsitsig. Logiskt då vi är sex som skall åka. Antar att det blir jag som får köra.

Uppgång 04.35, d.v.s. om sex timmar och 35 minuter. Tight nattssömn i tid sett, men jag har sovit ut mycket både igår och idag, för att sova ut mina magproblem, vilket jag tycks ha lyckats med. Bör fungera, eller det märks väl inte förrän då. Nej, nu ska lite tvätt hängas, sen släcker vi för ikväll.

Idag när jag vaknade hade jag JÄTTEont i tummarna. Båda två! Det känns ungefär som en stukning, fast bara hälften så illa. Det går alltså att använda dem, men så fort man låter dem trycka/pressa/hålla i något så gör det jätteont! Jag kan köpa att det blir så i en hand, om man legat på den under natten, men i båda - exakt lika ont?!

Någon som upplevt något liknande?

Min mage har inte varit vad den ska den här helgen. Egentligen skulle jag ha jobbat både igår och idag, men igår hade jag väldigt ont, främst första halvan av dagen, sedan blev det lite bättre. Inatt fick jag dock gå upp ett par gånger för att gå på toa. Hoppas att det är på väg bort nu, för jag orkar inte att vara såhär imorgon, då jag skall på arbetsresa till Stockholm måndag-tisdag.

Nu har vi fått mycket gjort, verkligen. Sandra har varit jätteduktig idag, så när jag kom hem från jobbet såg man enorm skillnad mot när jag lämnade hemmet vid åttatiden i morse. På eftermiddagen fick vi hjälp av Sandras föräldrar, Lena och Ture. De skruvade upp diverse grejer, och var till allmän nytta. Tack! Jag bar ner saker i förrådet, röjde undan gammalt groll och kopplade och donade med elektronik.

Senare åkte jag en snabbis till Köping för att köpa skruv, men tyvärr kunde inte Cheapy tillgodose mina behov. En bågfil rikare blev jag dock. På väg hem blev jag stoppad av två unga konstaplar i radiobil. De var förmodligen pratsugna, då jag knappt fick åka därifrån för att de ville berätta hur länge de skulle behöva stå där och kontrollera folks utandningsluft om inget viktigare uppstod. Like I care.

Nu är högtalare inkopplade till datorn, trots dess tillfälliga placering i vardagsrummet. Spotify är på och Coldplay flödar lugnt ur högtalarna. Det sätter stämningen fint ikväll, medan jag och Sandra fixar och donar med det sista inför imorgon. Då är det nämligen studenten, min kära systers och kusins tur i år. Fyfan va de är bra!

Nätadaptern till min bärbara hårddisk har gått sönder. Det känns ju otroligt bra, med tanke på att allt viktigt och värdefullt ligger på den. Inte adaptern då, utan hårddisken. En ny adapter kostar 300kr, det är väl bara att hosta. Att be om en ny på garantin tar väl en månad..

Vi har iallafall fått mycket gjort i lägenheten ikväll, jag och Sandra. Det känns bra. Godnatt!

Stendött. Så kan man sammanfatta kvällens fiske. Kvällen var trevlig ändå, men det är för min del andra passet utav två möjliga där jag står fisklös i Lillsvan, vilket stör mig. Per tycker också det hela är sjukt, då han brukar ha mycket bra fiske där.

Idag väcktes vi dessutom 07.00 (skulle upp 07.30) av en motordriven häcktrimmer. Kul. Hängde han på låset till den tidigast lovliga starttiden för trimmande eller? Ska tacka för väckningen om jag ser honom nu när jag går till jobbet.

Idag är jag ledig. Tanken är att både vila, samla kraft och ha det skönt, men också få mycket nytta gjort i lägenheten. I helgen får vi besök av pappa, Marian och Daniel, och då måste det vara så gott som undanstökat från flytten. Som det är nu är det fortfarande massor av oröra kvar, saker ligger kvar i lådor, saker är på tillfälliga platser o.s.v. Det måste rådas bot på nu! Idag har jag åtminstone fixat och donat med pengar och fakturor, ringt runt lite ärenden och styrt upp vissa saker.

Igår var det full rulle, först och främst med Amelies studentfirande, och Theresas inflyttningsfest. Båda mycket trevliga! Det rann ned ett par kalla, och det var med tacksamhet vi hämtades av Sandras föräldrar Ture och Lena en bit in på lördagsnatten. Vi hade sedan innan bestämt att vi skulle sova över hos dem, och spendera söndagen ihop.

Vi började med att sova ut. Så välbehövligt! Inte för att jag var speciellt bakfull, inte alls, men hur skönt är det inte dagen efter, att få sova ut rejält? Dagen började sedan i sakta mak, samlade i soffan med lite tv-tittande och frukost. Efter ett litet tag kom vi överens om att det vore skönt att komma ut i friska luften ett tag, så vi bestämde oss för att ta oss till Bälgvikssjön. Inte helt otippat tog jag med mig fiskegrejerna, som av en slump låg kvar i bilen sedan fredagen. En liten gädda, samt två abborrar, varav en i matstorlek fastnade på mina krokar under den kanske två timmar långa turen, innan det var dags för lunch. Sandra och Lena lagade en god potatisgratäng med stekt skinka och senapssås och sallad. Gott!

Efter maten såg vi Söderling förlora finalen i franska öppna. Ingen högoddsare dock, så ingen större besvikelse heller. Att han tog sig till final är bragdartat nog.

Snart började det rycka ytterligare i fisketarmen, och när den hittills ganska molniga söndagen började bli en desto soligare försommarkväll, kunde vi inte sitta inne. Vi packade lite fika och annat, och begav oss till natursköna Sandvik.



Jag började förstås fiska så snart vi kommit fram till den lilla udden. Det var dock svårfiskat, då det var galet grunt hela vägen, och det var oundvikligt att inte fastna i allt gräs. Som tur var fanns det dock en stor båtbrygga som möjliggjorde ett möte med djupare vatten. Jag skuttade glatt och förväntansfullt dit.



När jag konstaterat att det var tämligen ohungrigt under ytan insåg jag att jag var fikasugen. Det nedpackade fikat blev snabbt uppackat, och vi satte oss på en bänk vid vattenkanten. Sandra hade ont i halsen, och valde att inte äta några kex, så hon struttade runt lite med kameran, och sköt ett par fina rutor istället.

Efter fikat greppade jag spöt igen, nu skulle jag ha fisk! Jag gick ut på bryggan igen och började kasta flitigt. Samtidigt som familjen Andersson konstaterade att det började bli dags att dra oss hemåt fick jag ett hugg! En gädda något större än den jag fick upp tidigare idag uppenbarade sig. Efter en något omständig landning hade jag ett stadigt grepp i käken på gäddan, vars vikt jag uppskattar till ett kilo plus minus ett hekto.



Det visade sig att Lena och Ture gärna ville ha gädda på matbordet, så det blev till att bonka den snabbt och skicka ner den i en påse. Efter kladdet ville Sandra fiska med mitt spö. Detta blev nog hennes andra möte med ett haspelspö. Sist, för kanske fyra år sedan resulterade det i gädda i storlek liknande den ovan.



Sandra fattade snabbt tycke för att kasta med mitt spö, och snart var suget efter hemgång lite mindre. Hon kastade och kastade, och hittade snart en teknik som gjorde att den lilla jiggen hamnade där hon ville ha den. Trots att vi alla ville att hon också skulle få fisk, tickade klockan på och vi blev tvungna att lämna Sandvik för den här gången. Det är definitivt inte vårt sista besök där dock.

Jag avslutade kvällen med ett stämningsfoto.

Idag blev det lunch med pappa och Jennifer, min äldsta syster. Vi åt på Café Hamnen, där det blivit restaurang för något halvår sedan. Jag åt Kycklingtallrik med ris, riktigt gott. Det var trevligt.

I övrigt har jag bara jobbat idag, inte mycket att tala om.

Igår köpte jag nytt fiskespö. Ett spö jag gått och klämt på ett tag, på Zoobutiken i Arboga. Eftersom måndag var min lediga dag, tog jag tillfället i akt. De hade prissatt spöt lägre än någon annan i Sverige, vilket gjorde att jag inte ville att det skulle bli sålt, utifall att nästa spö skulle bli dyrare. Jag behövde även en spötub till det fina och dyra spöt, så man inte råkar knäcka det i bildörren eller skuffluckan. Been there done that. Väl i kassan fick jag tuben gratis - nice!

Iallafall, när jag köpt spöt, tuben och lite annat krafs, ville jag såklart testsvinga det. Jag tog med mig spöt och resten av grejerna, och gjorde ett stopp vid Arbogaån. Där kastade jag lite, mest för att känna in spöt. Det kändes verkligen bra. Så styvt som jag hade hoppats och förväntat mig att det skulle vara.

Det kanske femtonde kastet blev något alldeles extra. Jag gjorde ett överhuvudskast, och mitt i rörelsen sa det "KNAK" och halva spötoppen flög ut i vattnet tillsammans med draget. Det var det spöt. En del ljudliga svordomar flög ut ur min mun, i den annars mycket tysta småbåtshamnen. Hem åkte jag, efter ett stopp på OKQ8 där isglass till Sandras svullna hals inhandlades.



Idag pratade jag med tillverkaren, först via mail, sedan via telefon. Jag kommer att få en ny spötopp skickad till mig via post. Denna är förstärkt med en extra ring, samt lite annan förbättring som skall göra det hållbarare. Det kommer även göra toppen lite styvare, vilket jag inte ser som negativt.

Nu är internet installerat i nya lägenheten! Ett ADSL, vilket tyvärr är enda lösningen möjlig här, men det duger. Modemet ligger mitt på golvet, och kablarna sträckta rakt igenom hallen, men det är bara temporary, blir trådlöst senare.

Mycket har hänt, vet knappt var jag ska börja. Därför börjar jag inte över huvudtaget, utan går och sover istället. Nu har jag möjlighet att blogga igen iallafall, så håll koll under de närmaste dagarna, jag lovar er mycket uppdateringar.