Blörgh
Typ så känns det idag, och har gjort hela dagen. Sov konstigt, vilket resulterade i att jag såg ut som en zombie när jag vaknade. Det lustiga var att mitt hår såg inte ut som en zombies, så därför tog jag det smaskiga beslutet i att inte orka duscha. Det fick jag ångra senare under dagen då mitt hår verkligen såg ut som om det blivit behandlat med honung och sommarsol, det vill säga flottigt och intorkat.
Arbetsdagen gick bra, många trevliga kunder, och få av den andra sorten. Det var lugnt i stort sett hela dagen, så man fick andrum mellan varje samtal. Kan dock inte påstå att jag blivit van med jobbet sedan om förändringen 1/4, men det blir jag väl så småningom.
Efter jobbet var det tänkt att jag skulle träna. Jag gillar ju att träna, jag vill ju göra det. Men inte idag. Nej, idag var jag både sliten och seg. Innebandyn sitter faktiskt kvar i mina överbelastade smalben, vilket känns när man försöker sig på ett lite väl häftigt steg. Känner mig som en pensionär där jag haltar omkring, men förhoppningsvis går det över vilken dag som helst nu.
Istället för träning blev det soffan, och täcket. Mina bästa vänner när man är fallfärdig, och har tid. Trots optimal trötthet somnade jag inte förrän efter 15-20 minuter. Anledning: Ej räknebart antal barn i olika storlekar skriker utan anledning nedanför vår balkong. Sandra hade öppnat dörren märkte jag, och det visste barnen verkade det som. När jag väl stängt somnade jag sött, och sov i hela 10 min innan väckarklockan ringde i mobilen. Plingelingeling!. Fan, jag planerade ju att träna, men nej. En stor fet snooze i form av en omställning av väckning till 30 minuter senare fick det bli.
Nu, ofattbart mycket piggare, men med än mer zombiefrisyr, tänkte jag ta tag i lite hemarbete. Sandra är fortfarande ute och tränar, hon skulle köra ett dubbelpass med både spinning och skivstång på Friskis. Hurtig som få :) När hon kommer hem vill jag ha gjort så mycket nytta att vi bara kan segla ner framför TVn och avnjuta något avsnitt How I Met Your Mother.
God kväll!
Arbetsdagen gick bra, många trevliga kunder, och få av den andra sorten. Det var lugnt i stort sett hela dagen, så man fick andrum mellan varje samtal. Kan dock inte påstå att jag blivit van med jobbet sedan om förändringen 1/4, men det blir jag väl så småningom.
Efter jobbet var det tänkt att jag skulle träna. Jag gillar ju att träna, jag vill ju göra det. Men inte idag. Nej, idag var jag både sliten och seg. Innebandyn sitter faktiskt kvar i mina överbelastade smalben, vilket känns när man försöker sig på ett lite väl häftigt steg. Känner mig som en pensionär där jag haltar omkring, men förhoppningsvis går det över vilken dag som helst nu.
Istället för träning blev det soffan, och täcket. Mina bästa vänner när man är fallfärdig, och har tid. Trots optimal trötthet somnade jag inte förrän efter 15-20 minuter. Anledning: Ej räknebart antal barn i olika storlekar skriker utan anledning nedanför vår balkong. Sandra hade öppnat dörren märkte jag, och det visste barnen verkade det som. När jag väl stängt somnade jag sött, och sov i hela 10 min innan väckarklockan ringde i mobilen. Plingelingeling!. Fan, jag planerade ju att träna, men nej. En stor fet snooze i form av en omställning av väckning till 30 minuter senare fick det bli.
Nu, ofattbart mycket piggare, men med än mer zombiefrisyr, tänkte jag ta tag i lite hemarbete. Sandra är fortfarande ute och tränar, hon skulle köra ett dubbelpass med både spinning och skivstång på Friskis. Hurtig som få :) När hon kommer hem vill jag ha gjort så mycket nytta att vi bara kan segla ner framför TVn och avnjuta något avsnitt How I Met Your Mother.
God kväll!
Kommentarer
Postat av: linn
haha, jag vet! helt galet rädd. men tänkte att det kanske går över om man tar några sprutor som inte gör ont. men när jag var där var jag så jävla rädd, såg bara alla som låg där och tömde sig på blod aslänge. så nej, så stor är nog inte empatin :)
Trackback
