Gäddfiskehelg i stugan

Jag och pappa hade sedan några veckor innan bestämt att vi skulle göra en rejäl satsning mot de värmländska höstgäddorna. Som het nyhet skulle vi köpa en elmotor, som anlände ett par dagar innan avfärd (se tidigare inlägg). Förväntan på helgen var mycket hög, som sig för inför intressant fiske. Jag såg till att komma ifrån jobbet så tidigt det bara gick på torsdagen, vilket blev 14.45. Fredagen var redan planerad som semesterdag sedan länge. Långhelg alltså!

Jag vet att ni som vill ha nördiga fiskedetaljer är kraftig minoritet bland mina läsare, så därför håller jag en bantad detaljrikedom på den punkten. Bilderna säger mycket nog!

Så snart det mörknat avslutade vi första passet på sjön, och åkte i land. Vi delade på en grillad kyckling och potatissallad. Riktigt gott efter en kall timme på sjön!

Efter en skön, lång natts sömn, var det dags för mer fiske! Vi såg till att tajma soluppgången, så att vi gled ut på sjön så snart det ljusnat. Det var kallt ute, vill minnas att det var runt nollan.

Stugan, som sett sina allra bästa dar under många decennier i släktens ägo, riktigt doftar gamla fiske- och semesterminnen.

Fisket började ganska trögt, med någon liten gädda i timmen ungefär, kanske ännu sämre. Kallt var det i alla fall, men roligt ändå.

Efter några timmar, högg det på pappas drag, mitt på sjön. Skaplig bit, vägde dock lite mindre än vad den enligt oss såg ut att göra. Cirka 3,5kg.


Vi avrundade morgon-/förmiddagspasset och åkte hem till farmor och farfar, som bor inne i Årjäng centrum. De bjöd på god lunch och trevligt prat, som vanligt. Till eftermiddagen blev det mer fiske i lilla Tjärntjärnet, men nu var det väldigt dåligt hugg. Till och från regnade det också, vilket kylde fingrarna mer än önskat. Pappa passade på att fotografera lite från en brygga, med hjälp av kvällens sista solljus.




Vi packade in alla grejerna igen, och avrundade även denna kväll. Jag var lite butter, som ni ser, för den halvtaskiga fiskelyckan. Några öl och lite chips senare blev det god natt.


Lördagen skulle bjuda på en till flötesmetetur på vår hemsjö, innan vi på kvällen skulle testa lyckan i den närliggande sjön Furuvattnet, där det är betydligt djupare och stenigare. En typisk gössjö, tycker vi. Där anser vi också att det bör gå större gäddor, åtminstone fler stora, än i vår egen sjö, så vi försöker ge den tid varje besök vid stugan. Denna gång regnade det redan när vi begav oss ut, så jag skippade faktiskt att ta med kameran. Orkar inte palta med plastkasse för att skydda mot regn, och stressen om man ska ta ut den och fota trots att det regnar. Vi hade ju trots allt kameramobiler utifall att någon rejäl baddare skulle syna ytan.

Det började lovande, med två landade smågäddor efter bara 20-25min. Vi hoppades att de större artfränderna också skulle visa huggvillighet ikväll. Furuvattnet är som sagt en stenig sjö med mycket varierande djup, vilket gjorde det lite surt för våra stackars wobblers. En av mina fastnade i en sten, och linan slets av. Blöh.

Den kraftigt mycket tyngre (och större) båten vi lånar i Furuvattnet gjorde livet lite mer surt för elmotorn. Vinden grep tag i oss och vred båten då och då, men överlag tycker jag inte att det var några problem. Batteriet var fulladdat, och klagade inte trots att vi körde många timmar på steg 4 och 5 av 5. Det regnade större delen av kvällen, och fingrarna, och många andra kroppsdelar tjöt av stelhet och kyla.

Det blev inga hot mot våra personbästan ikväll heller, men en 1,8kgs slemmis, som faktiskt var störst för kvällen, fick bonkas, då farmor och farfar beställt en matgädda. De uppskattar verkligen om man tar upp någon fisk då och då, mitt i allt catch and release:ande.

Söndag, och det sista passet fiske skulle avverkas. Vi var smått buttra över att vi inte haft bättre storlek på gäddorna som landats. Antalet låg någonstans mellan dåligt och helt OK. Vi testade att meta lite agnfisk, men det gick riktigt dåligt. Eftersom vi bara hade några timmars fiske kvar, beslöt vi oss för att trolla tiden ut. Jag landade en stackars snipa, men mer blev det inte för denna helg.


Nya rullen med den lysande orangea linan. Fin combo rent utseendemässigt tycker jag! Linan presterade bra, rullen helt fantastiskt.


Vi sammanfattade helgen, och insåg att vi kanske haft mer nöje av den sociala biten denna gång än själva fighterna. Men så är det ju som pappa sa, guld värt att komma iväg en helg på det här viset. Få riktig kvalitetstid med varann, vilket inte blir alltför ofta med tanke på karriärer, upptagna liv med familjer och hushåll, och 35 mils avstånd oss emellan. Vi avnjöt en god lunch på det nybyggda hotellet i Årjäng, innan vi skiljdes åt. Vi ser redan nu fram emot vårens rus i rullarna..

Fiskeweekend 1-4/10

Imorgon åker jag direkt från jobbet till sommarstugan i Årjäng, där jag möter upp med pappa. Vi hoppas kunna hinna ut en kortis på sjön innan solen gått ner, men det får vi se. Mycket att förbereda inför en helhelg av fiske.

Ska bli kul att testa fiskelyckan i sjön såhär på hösten, det har vi faktiskt aldrig gjort förut. Det har i stort sett varit uteslutande sommar(semester)fiske där. Gäddan har ju sin stora huggperiod innan isläggningen, när vattentemperaturen sjunkit en aning, för att äta upp sig inför vintern, så vi håller tummarna!

Idag kom vår motor, som vi köpt ihop. Det är en eldriven motor till båten i stugan, som underlättar allt fiske väldigt mycket.




REA på Görans Sportfiske i Eskilstuna

Det var "Ta 3 betala för 2" på Görans Sportfiske i Eskilstuna. Passade såklart på att köpa några wobblers, som per styck är ganska dyra (90-150kr), så då får man ju ut mycket av erbjudandet. Hela kalaset gick på 709kr, men till ordinarie pris hade det kostat 1093kr. Det blir ungefär 35% rabatt, vilket får anses som ett kap!


Fiske och bergsklättring - inget vanligt onsdagsnöje

Jag, John och Robin gav oss ut på vattnet i hopp om fiskelycka. Vi placerade oss i Arbogaåns lilla utfartskanal, där det brukar kunna stå gott om gädda, gös och abborre. Planen var att fiska med levande bete, något som är både effektivt och förbannat roligt.



Problemet var bara att betesfisken skulle vi bli tvungna att meta upp. Trots små krokar (stl 14) tog det lång tid per uppfiskad löja, vilket snabbt blev ineffektivt. Robin fick första löjan, som efter kanske 10-15min blev abborrmat. En fisk fångad åtminstone, men eftersom metet gick så segt struntade vi i att fortsätta. På med wobblers, och trollingen tog fart istället. Upp och ned längs den lilla kanalen ett par gånger, sedan ut i ån. Förbi tågbron och mot OKQ8 åkte vi. Innan OK fick jag en äcklig säck på kroken. Efter det vände vi och tuffade tillbaka. Innan vi var hemma igen lyckades jag få en liten gäddsnipa, men annars var det dött som i graven. Det började bli kyligt, och vi tuffade hemåt.

Väl i land börjar vi det sedvanliga urpackandet. Sjukt hur mycket saker man tar med sig ner i båten för några enstaka timmars fiske.

När vi skulle åka därifrån backade jag bilen längs den lilla grusvägen. Helt plötsligt kom ett backkrön vilket gjorde det svårt att se marken. DUNK! Jag kände hur bilen först skrapade i något hårt, och sedan körde över något. Jag hade ingen aning om vad det var, men det var hårt dock, eftersom bilen kört upp på det. Jag klev ur och tittade, och märkte att det åtminstone inte var en stenmur eller något annat "byggt" utan ett stenrös. Jag tänkte att jag borde kunna köra därifrån, men när jag försökte så spann det bara.

Elf och Robin kom strax därpå, och jag blev tvungen att stanna dem. Dels för att min bil stod i vägen, och för att få hjälp. Vi insåg att bogsering kanske skulle gå, så vi hämtade en bogserlina från Robins stuga. Hans pappa följde även med och hjälpte till. Vi testade att bogsera, men det var kört. Det visade sig att jag hade blivit spetsad på en vass sten. Den höll alltså upp underredet på bilen, så att ingen kraft egentligen fördes ner i marken, utan det drivande hjulet skrapades bara mot de andra stenarna.

Vi tänkte att lösningen är att hissa upp bilen med domkraft, och lägga brädor under, så att man bygger sig upp ifrån stenen. Efter att ha misslyckats med Johns domkraft, tog vi Robins, som fungerade bättre. Vi lyckades hissa upp bilen så pass att den lättade från stenen. De andra lyckades skjuta in plankor under hjulen medan jag bromsade för att bilen inte skulle röra sig. Vi hade dock inte riktigt lyckats få upp bilen tillräckligt mycket för att köra därifrån.

Då kom frälsaren. Kvällens Messias. En gubbe som hade sommarstuga i närheten hade hört skrapet från själva incidenten, och kom nu för att fråga vad som stod på. Vi visade vad som hänt, och han analyserade läget, innan han sa:

"Jag har en traktor, det kan ju gå att lyfta bort bilen med den"

Det tog oss inte speciellt många sekunder innan vi insåg att det är en toppenidé, så vi frågade om det gick för sig, innan han joggade iväg och hämtade traktorn. Vi spände fast en rem mellan dragkroken och traktorns skopa, sedan kopplade vi på bogserlinan mellan Elfs bil och min, och satte oss. Nu gällde det. Jag kände hur traktorn utan större medel lyfte baken på bilen några decimeter. Fick tecken att det skulle köras framåt. Elf började rulla framåt, och jag släppte på bromsen. Jag rörde mig framåt! Jag var loss!

Nu var det bara att hoppas att inget i underredet var skadat. Stenen hade ju trots allt hållt upp bilen. Det kändes bra, ingen skevhet, inget missljud, inget onormalt. Bilens "mjukdelar" blev tyvärr inte helt oskadda efter äventyret. Kåpor som hoppat ur sitt fäste, plus en reva efter den spetsiga stenen blev det på bakskärmen, även om det garanterat kunde bli värre. Jag vände bilen, och körde tillbaka, tackade den hjälpsamme traktormannen å det varmaste, och kände för att åka hem. Nog med bergsklättring för idag!

Återigen, tack alla inblandade för hjälpen.

Uppe före tuppen, pigga som mörtar

Jag, Robin och Dape gjorde något många anser en aning galet. Vi gick upp vid 03~ på lördagmorgonen, och åkte ut och fiskade på Mälaren. Vid 04.15 ungefär var alla prylar i båten, och vi puttrade utåt. Under morgonen/förmiddagen hann vi beta av ett gäng fiskeställen, både på Mälaren och i Arbogaån. Allt som allt fick vi fem gäddor och fyra abborrar.














Efteråt, vid 14.30 ungefär, när vi kände oss mätta på fiske och hungriga på mat (rätt logiskt med tanke på att allt jag ätit var en banan och en proteinbar sedan 03.10) så gav vi upp. Det var skönt att komma hem till Sandra som lagat mat, innan jag slocknade i soffan en stund.

Gryningsfiske!

Imorgon, eller snarare i natt, blir det fiske ute på Mälaren! 03.30 blir jag upphämtad av Robin och Dape, sen bär det av ut. Ska bli intressant, har inte fiskat så mycket i Mälaren, speciellt inte från båt.



Fiskesemester i bilder!

Tiden blir lite knapp, att sammanfatta hela fiskesemestern i ett stort flashigt inlägg, så jag gör som så att jag låter bilderna tala istället. Bilderna kommer i kronologisk ordning med de tidigaste först. Vill ni veta några mer specifika
detaljer får ni gärna kommentera.

Dag 1 - Kort fiskestund vid en sjö nära kusinträffen. Senare fiske i en gammal favoritsjö.


Kortvisit vid en fin skogssjö under kusinträffens dag två. 15 min fiske resulterade i en liten abborre. Det var proppat med kantareller vid sjön.


Fiske vid en gammal favoritsjö, långt upp i skogen. För första gången någonsin har vi tillgång till båt i sjön. Även om båten var ett liten var det ju bättre än inget.


Pappa med en gädda på 2,5kg~

Dag 2 - Fiske i egna sjön på dagen, den större grannsjön på kvällen.


Jag med abborre på 800g, nytt personbästa!


Lustigt bete, lysande mask.


Abborrmacka


Jag, under kvällens fiske. Abborre på 850g. Åter nytt personbästa!

Dag 3 - Vår egen sjö på morgonen, sedan Lelången med kusin Stefan


Pappa med abborre på 850g. Personbästa för honom!


Jag med fin randig riddare på 600g.


Besök hos pappas kusin Stefan. Fint hus han själv ritat och byggt, eller hur?


Skaplig tomt


Vi skulle ut i hans båt och fiska, på sjön Lelången. Där tas det ofta välväxta abborrar och gäddor.


Färdkost och utrustning


Stefan med abborre på 1,0kg. Nytt personbästa för honom.


Jag med trollinggädda på kanske 2kg.

Dag 4 - Kävlinge/Löddeköpinge i Skåne (välkänt storfiskvatten)


Pappa vid första anhalten utanför Kävlinge, Skåne.


Havsmynningen


Ån löper in mot Löddeköpinge från havet


Grann abborre på kanske 3hg. Märkligt orange färg på fenorna.


Kvällens sista anhalt, detta nära Kävlinge centrum.


Spöt med bottenmete ute. Dåligt med napp...

Packpackpackad - Fiskesemester och Kusinträff

Just nu försöker jag se till att allt kommer med! Det värsta som finns är när man åkt ett bra antal mil och inser att man glömt något väldigt viktigt. Det vill jag verkligen undvika.

Idag händer något som jag aldrig upplevt tidigare. Jag har semester på riktigt! Det längsta jag varit ifrån jobbet tidigare är en vecka (v29 2008 och Egypten i år), men nu blir det tre!

För er som inte vet, ser mina närmsta dagar ut som så:

Idag   12.00: SEMESTERN STARTAR. Tankar bilen, äter något, åker
          15.00: Ankomst vår sommarstuga, Tjärn, Årjäng
            Urpackning, första ölen?
          16.00 Pappa och Marian kommer
          17.00 Pre-kusinträff hela kvällen
Övernattning i tält
Lördag
           Uppvakning till 17.00 ~ Kusinträff
           Fiske Lystjärn
Övernattning Tjärn
Söndag
           Fiske Tjärn/Furuvattnet
Övernattning Tjärn
Måndag
           Fiske Östra Silen
           Sent hem till pappa
Övernattning Lilla Edet
Tisdag
           Resa ner till Kävlinge/Löddeköpinge
           Fiske Kävlinge
Övernattning Kävlinge på vandrarhem
Onsdag
           Fiske Kävlinge
           Utcheckning
           Skjutsa hem pappa, sen åker jag hem

Fiske

Ja, det kanske blir tjatigt, vad vet jag. Men det fiskas en hel del nu. Låter foton tala.



Fiske på Lillsvan

Igår blev det fiske med Per och Tommy på Lillsvan utanför Kolsva.

Tänker inte skriva några större detaljer kring fisketuren här, då jag har en separat blogg/dagbok för det. Lägger istället upp bilder som talar för sig själva.



Nya arbetsuppgifter och lite fiske

På jobbet blåser förändringens vind. Ny klient att arbeta med - ice.net. En mobilt bredbandsoperatör lite utöver det vanliga. De marknadsför sig ute på landet, i skogen och till sjöss - där andra operatörer inte riktigt lyckas leverera. Detta tack vare NMT-nätet på 450MHz. Men nog om det. Roligt har det varit hittills, om än mycket att göra. Vi har redan börjat kommunicera med kunderna, dock via mail istället för telefon.

Som grädde på allt mos just nu har jag blivit förkyld. Det förstörde delvis min midsommar. Delvis därför att den blev bra ändå, lugn och skön i bra sällskap. Ett tag var jag riktigt knockad, och som vanligt blir nässprayen ens bäste vän. Vad skulle man göra utab deb?

Det har blivit en del fiske lately, först med Jill. Vi åkte till Bergstäkten utanför Valskog, där det visat sig gå stadiga abborrar. Nu var det visserligen ett par år sedan de visade sig för någon inom min bekantskapskrets, men ändå! Värt ett försök.



Sjön ligger blank direkt vi anländer. Ett par som jag aldrig sett förut sitter på badklippan. Jag och Jill strosar vidare till nästa ansats, där det är flackt och bra för fiske. Djupet kommer direkt, säkert 8-10m rakt nedanför. Sikten är dock bra, vilket gör att man kan uppskatta djupet någorlunda lätt.



Jill riggar igång sitt (mitt) metspö med en liten mask. Det känns faktiskt rätt löjligt att sitta med ett tremetersspö i en sjö där det minst är åtta meter djupt. Speciellt när du ser masken hänga där och dingla ensam utan tecken på hotelser nedifrån. Jag satte snabbt på en jigg, något som är effektivt om man vill fiska av djupet i en sjö. Jag kastade litegrann i den väldigt, till omkretsen, lilla sjön. Också jag stod actionlös.

Vi provade allt möjligt. Bottenmete med mask, kast med små drag, stora drag, spinnare, wobblers. Mete grunt, mete djupt. Vi hade med oss en deg som jag redan visste var dömd att misslyckas som bete, men Jill var inte den som var den. Hon hade för övrigt minst lika roligt åt de små andungarna som plaskade vilt inne i ena kanten, som åt själva fisket. Jag började dock tappa hoppet relativt snart, trots mitt förhållandevis goda tålamod när det gäller fiske.

Vi bestämde att vi åker till Skillinge istället, där jag visste att det lätt kunde bli action såhär års. Innan vi satte oss i bilen ville Jill posera på klippkanten.



Vattnet kokade redan när vi kom till Skillinge. Aspen utlovade jakt även ikväll, som de två kvällarna innan. Jakt på vad som förmodligen var lekande löja. Tonvis av dem. Ibland trodde man det var regn, men det var bara stressade och brunstiga stim av småfisk.



Min plan var att först meta upp några löjor med hjälp av Jill, sedan agna med dem på flöte i jakt på aspen. Det gick dock inte så bra som planerat. Det tog 35-40 minuter innan jag fick upp den första löjan, detta på grund av att våra krokar var på tok för stora för de 5-8cm korta små silverfiskarna. Löjan åkte på flötet, och ut mitt i skottlinjen där asparna vakat som mest.

Det tog faktiskt bara 2-3 minuter innan flötet dök ned. Jag vevade in slacklinan, och gjorde ett mothugg. Tyngd. Inte så tungt dock. Inte så stor som asparna around är... kan det vara en liten asp? Nej, det var en abborre.



Abborren slukade förstås löjan. Typiskt. Jag fick fortsätta meta. Under tiden såg jag asparna plaska allt längre och längre ut i sjön, utom kasthåll. Efter bara 10-15 minuter såg vi hur löjorna called it quits, och så gjorde även vi.

Söndag 21/6

Fiske och sol ute vid Slottsholmen. Då var Per, Sandra och Jill med. Vi metade upp lite småfisk, men det blev inget av större kaliber, trots att det plaskade en rejäl fisk ett par gånger på samma ställe. Trevligt var det dock.



Imorgon blir det helkväll på Lillsvan utanför Kolsva med Per. Efter mer än tio timmars fiske på Lillsvan i år utan fisk är det fan revanschdags imorgon!

Fiskekväll på Lillsvan med Per

Stendött. Så kan man sammanfatta kvällens fiske. Kvällen var trevlig ändå, men det är för min del andra passet utav två möjliga där jag står fisklös i Lillsvan, vilket stör mig. Per tycker också det hela är sjukt, då han brukar ha mycket bra fiske där.

Idag väcktes vi dessutom 07.00 (skulle upp 07.30) av en motordriven häcktrimmer. Kul. Hängde han på låset till den tidigast lovliga starttiden för trimmande eller? Ska tacka för väckningen om jag ser honom nu när jag går till jobbet.

Mysig bakissöndag med familjen Andersson

Igår var det full rulle, först och främst med Amelies studentfirande, och Theresas inflyttningsfest. Båda mycket trevliga! Det rann ned ett par kalla, och det var med tacksamhet vi hämtades av Sandras föräldrar Ture och Lena en bit in på lördagsnatten. Vi hade sedan innan bestämt att vi skulle sova över hos dem, och spendera söndagen ihop.

Vi började med att sova ut. Så välbehövligt! Inte för att jag var speciellt bakfull, inte alls, men hur skönt är det inte dagen efter, att få sova ut rejält? Dagen började sedan i sakta mak, samlade i soffan med lite tv-tittande och frukost. Efter ett litet tag kom vi överens om att det vore skönt att komma ut i friska luften ett tag, så vi bestämde oss för att ta oss till Bälgvikssjön. Inte helt otippat tog jag med mig fiskegrejerna, som av en slump låg kvar i bilen sedan fredagen. En liten gädda, samt två abborrar, varav en i matstorlek fastnade på mina krokar under den kanske två timmar långa turen, innan det var dags för lunch. Sandra och Lena lagade en god potatisgratäng med stekt skinka och senapssås och sallad. Gott!

Efter maten såg vi Söderling förlora finalen i franska öppna. Ingen högoddsare dock, så ingen större besvikelse heller. Att han tog sig till final är bragdartat nog.

Snart började det rycka ytterligare i fisketarmen, och när den hittills ganska molniga söndagen började bli en desto soligare försommarkväll, kunde vi inte sitta inne. Vi packade lite fika och annat, och begav oss till natursköna Sandvik.



Jag började förstås fiska så snart vi kommit fram till den lilla udden. Det var dock svårfiskat, då det var galet grunt hela vägen, och det var oundvikligt att inte fastna i allt gräs. Som tur var fanns det dock en stor båtbrygga som möjliggjorde ett möte med djupare vatten. Jag skuttade glatt och förväntansfullt dit.



När jag konstaterat att det var tämligen ohungrigt under ytan insåg jag att jag var fikasugen. Det nedpackade fikat blev snabbt uppackat, och vi satte oss på en bänk vid vattenkanten. Sandra hade ont i halsen, och valde att inte äta några kex, så hon struttade runt lite med kameran, och sköt ett par fina rutor istället.

Efter fikat greppade jag spöt igen, nu skulle jag ha fisk! Jag gick ut på bryggan igen och började kasta flitigt. Samtidigt som familjen Andersson konstaterade att det började bli dags att dra oss hemåt fick jag ett hugg! En gädda något större än den jag fick upp tidigare idag uppenbarade sig. Efter en något omständig landning hade jag ett stadigt grepp i käken på gäddan, vars vikt jag uppskattar till ett kilo plus minus ett hekto.



Det visade sig att Lena och Ture gärna ville ha gädda på matbordet, så det blev till att bonka den snabbt och skicka ner den i en påse. Efter kladdet ville Sandra fiska med mitt spö. Detta blev nog hennes andra möte med ett haspelspö. Sist, för kanske fyra år sedan resulterade det i gädda i storlek liknande den ovan.



Sandra fattade snabbt tycke för att kasta med mitt spö, och snart var suget efter hemgång lite mindre. Hon kastade och kastade, och hittade snart en teknik som gjorde att den lilla jiggen hamnade där hon ville ha den. Trots att vi alla ville att hon också skulle få fisk, tickade klockan på och vi blev tvungna att lämna Sandvik för den här gången. Det är definitivt inte vårt sista besök där dock.

Jag avslutade kvällen med ett stämningsfoto.



Mer detaljerat kring själva fisket finns att läsa i min fiskedagbok:
http://sportfiskeforum.se/viewtopic.php?t=17115

Nytt fiskespö - bra så länge det varade

Igår köpte jag nytt fiskespö. Ett spö jag gått och klämt på ett tag, på Zoobutiken i Arboga. Eftersom måndag var min lediga dag, tog jag tillfället i akt. De hade prissatt spöt lägre än någon annan i Sverige, vilket gjorde att jag inte ville att det skulle bli sålt, utifall att nästa spö skulle bli dyrare. Jag behövde även en spötub till det fina och dyra spöt, så man inte råkar knäcka det i bildörren eller skuffluckan. Been there done that. Väl i kassan fick jag tuben gratis - nice!

Iallafall, när jag köpt spöt, tuben och lite annat krafs, ville jag såklart testsvinga det. Jag tog med mig spöt och resten av grejerna, och gjorde ett stopp vid Arbogaån. Där kastade jag lite, mest för att känna in spöt. Det kändes verkligen bra. Så styvt som jag hade hoppats och förväntat mig att det skulle vara.

Det kanske femtonde kastet blev något alldeles extra. Jag gjorde ett överhuvudskast, och mitt i rörelsen sa det "KNAK" och halva spötoppen flög ut i vattnet tillsammans med draget. Det var det spöt. En del ljudliga svordomar flög ut ur min mun, i den annars mycket tysta småbåtshamnen. Hem åkte jag, efter ett stopp på OKQ8 där isglass till Sandras svullna hals inhandlades.



Idag pratade jag med tillverkaren, först via mail, sedan via telefon. Jag kommer att få en ny spötopp skickad till mig via post. Denna är förstärkt med en extra ring, samt lite annan förbättring som skall göra det hållbarare. Det kommer även göra toppen lite styvare, vilket jag inte ser som negativt.


Fika & Fiske vid Skillingeudd

Igår tog vi en tur ner till Skillingeudd, Mälaren, som ett break i allt renoveringsarbete med nya lägenheten. Vi köpte med oss fika och annat gott, och jag tog med mig ett spö och draglådan. Tanken var att testa mina nya drag, eller främst Storm Wildeye Naturistics-jiggarna.

Vi fikade och hade det bra, och så snart jag ätit mina kex och druckit min portello greppade jag spöt och riggade en Wildeye på spöt. Första kastet får jag ett våldsamt hugg nära bryggan. Det rusar i den allt för löst ställda bromsen, och jag får börja arbeta. Ganska snart ser vi fisken för första gången. Vad är det för något?! Det är ingen gädda, det är tydligt. Är det en gös? Nej.... det är en asp. Självklart hade jag ingen håv med mig, då jag faktiskt inte trodde på hugg, så jag blev tvungen att ta upp den med händerna från några stenar. Mina förhoppningar var självklart att bara kunna kroka loss den och släppa den igen, men så snart jag fick upp den såg jag att trekroken satt både i den nedersta gälbågen närmast magen, och i själva nacken. Den stora enkelkroken satt också fast i gommen, eller vad man ska säga. Det var kört. Tyvärr blev jag tvungen att döda denna fina asp, vilket såklart känns tråkigt och moraliskt fel iom att den fortfarande är fredad en vecka till, utöver det solklara faktum att aspar kanske aldrig bör plockas upp. Till vilken nytta liksom?

Vikt: 3389g
Längd: 76cm


Fiskeshopping

När jag var färdig med EKG-testet enligt inlägget nedan fick jag lite tid över innan jag skulle till Flügger i Köping och handla färg, så jag passade på att smita in på Zoobutiken i Arboga. Klockan var 09.40, och jag hade inte förväntat mig att det skulle vara öppet, men det var det - vilken tur! Zoobutiken har en väldigt välfylld fiskeavdelning trots den mycket begränsade ytan. Det kompenseras med beten och tillbehör från golvlist till taknock. Mycket att titta på alltså.

Jag plockade på mig diverse förnödenheter för kommande fiske, och snart bar man på en hel del. Kanske skulle använt korg :)

Detta blev iallafall resultatet av dagens lilla shoppingtur, allt för ynka 224kr:



Fiskekväll på Lillsvan

Jag, Per, Björn och Jakob, samtliga från Transcom, gav oss ut på en fisketur igår kväll. I söndags alltså, för nu är det tekniskt sett tisdag. Per har båt i sjön Lillsvan, och den brukar vara fångstbringande, så det kändes gjutet med en tur där. Björn har också båt, på kärra, som han dagen i ära passade på att sätta i sjön i fråga. Han tog med sig Jakob, också kallad Jackan i resten av inlägget, i båten.

Klockan var ungefär 15 när vi väl kom ut och riggade igång prylarna. Förväntansfulla gossar anglade på de första betena för dagen på sina spön. Trolling blev vårt första fiskesätt, det betyder att man kör sakta framåt med båten samtidigt som man låter betet, i detta fall wobblern, släpa efter båten med önskad längd på linan. På så vis fiskar man av ett långt stråk under tiden man lätt kan sitta och prata och ha det trevligt, och kanske färdas till ett ställe där man planerar att stanna.

Efter att ha tuffat framåt i sakta mak, tack vare Pers eminenta elmotor - Jarvis Marine Watersnake, insåg vi att vi hittat en vik där fisket måtte vara bra. Småfisk hoppade i ytan, och vi anade hungriga rovfiskar. Träffsäkra drag åkte på, och vi inväntade hugg. Tyvärr uteblev det. Samma sak för Jackan och Björn visade det sig, som placerat sig runt kanten på den ö vi lagt till vid.



Vi tuffade snart vidare, och avmarkerade hotspot efter hotspot på listan över ställen som tidigare givit fisk. Lite ytterligare trolling, men nada. Vi fick åtminstone tid att socialisera oss med varandra, vilket inte var tråkigt det heller. Ämnen som svartfisk, vinnaren i ESC, westins jätte (bokstavligen) och torra bullar avlöste varann, och det var aldrig långt ifrån skratt i Pers Watersnake-sponsrade båt.



Tyvärr var det enda som saknades denna fina kväll fisken på våra krokar. Efter ett tag tog per fram sin backup-plan - pimpelspöt. Till och med de trögaste små tusenbröder måtte väl nappa på en vacker pirk plus en shiny, färgglad krok. Nej, tydligen inte. Eller vänta, vad är det där som fastnat på kroken, en fisk?


Ja, se minsann. En liten gärs tordes bita på den lilla färgglada kroken. Vid det laget Per drog upp krabaten hade han redan dött. Han hade kanske tröttnat på att hänga där, för vem vet när han "högg", han gjorde inget väsen av sig som förmedlades upp via linan till Pers handleder i alla fall.

När vi efter ytterligare timmar utan fiskkontakt lade till vid den sista vassruggen för dagen, tajmade vi solnedgången. Nu bör det väl ändå hända någon under ytan, tycker man. Gäddan åtminstone, brukar ha sin jaktperiod i gryning och skymning. Vi höll tummarna att så skulle ske även ikväll. Tror ni vi fick förhoppningarna infriade? Knappast. Det enda tecken på liv vi fick var den lilla abborre, modell tusenbroder Per pimplade upp. Var hans bröder och kusiner blev av var vete katten.

Björn och Jackan började tuffa hemåt så snabbt en elmotor klarar, och jag och Per började också sjunga på refrängen, även om vi gav några sista desperata kast i hemviken. Också det utan resultat, förstås.



Fisketuren i sin helhet:


Skjulsta idag igen!

Idag blev det en liten minitripp till Skjulsta idag igen. Idag följde dock Sandra med, även om hon stannade i bilen på grund av kylan. Idag verkade jakten under ytan i full gång, då det hoppade skrämd småfisk lite här och var. Såg ett rejält vak (fisk som bryter ytan genom att antingen nudda eller hoppa, och lämna en ring/ett plask) från vad jag tror var en gädda.

Jag fick dock ingen fisk. Hade vad jag tyckte var ett rejält hugg, men den krokades aldrig, så man lär aldrig få veta. Jag fastnade dock i gräs hela tiden, vilket var störande. Det gjorde jag nästan inte alls igår? Oavsett så var det skönt att komma ut lite efter en, som vanligt, innestängd dag.


Tacksamt med ledighet

Idag har jag varit ledig, som skrev tidigare, vilket känts jättebra. Sedan inlägget skrevs har vi hunnit göra ett besök hos Görans Sportfiske, där jag laddade upp med lite fiskedrag till söndagens äventyr. Jag nämnde det tidigare, men nu är det spikat, vi ska ut i sjön Lillsvan i båt och fiska på söndag eftermiddag/kväll. Blir jätteroligt, ser fram mycket emot det! Efter att vi var hos Göran blev det ett stopp på Silvan, och ett på Rusta. Handlade förnödenheter såsom Cillit Bang, tvål, doftspray, och sedan ett flak läsk och lite fikabröd. Läsken och fikat att ha i lägenheten, för att fylla på med energi mitt i allt fixande.

Sedan åkte vi faktiskt hem igen, då det redan blivit lunchdags. Vi åt mat, sedan tittade vi lite på tv innan vi åkte till lägenheten i Kungsör, där arbetet började. Vill inte spoila för mycket, då det är roligt att hålla allt lite hemligt, men jag kan säga som så att vi reparerade några missöden som skett idag, och slutresultatet (inte helt klar dock) är riktigt bra. Så det var värt mödan och pengarna!

När vi kom hem sedan blev det en macka för mig, och en sallad för Sandra, plus två avsnitt Las Vegas. Nu är vi färdiga för sängen! Imorgon blir det jobb igen, känns rätt bra.

Fiskeprylarna jag handlade:


Snabbisfiske - nu släppte det!

Under tiden Sandra åkte med sin mamma till friskis för att träna skivstång passade jag på att utnyttja det faktum att jag hade maggots kvar, så jag åkte ner till Vilsta för att testa fiskelyckan. Tyvärr har jag inget flöte på metspöt (fråga mig inte varför) så det är svårt att meta upp betesfisk om man inte ser ett stim som man kan placera maggoten mitt i. Jag gick därför otåligt bort till ett annat ställe där några barn fiskade och frågade om de hade sett några stim av småfisk. Då visade det sig att två småpojkar i tioårsåldern hade ett gäng löjor i en påse med vatten:

Jag "Får jag köpa några?"
Den äldsta "Nej"
Den yngsta "Du kan få en!"
Jag "Ah, snällt"
*Stoppar ner näven i påsen*
Den äldsta "Ta den du tycker är bäst"
Jag tar fisken och går muntert tillbaks till min lilla hotspot jag slagit läger vid. Jag hade packat med mig en bunke att ha betesfisken i, så jag fyllde den med vatten och slängde ner den lilla löjan i den. Tacklade på gäddflötestacklet som jag band i lördags vid Hjälmaresund. Dubbla trekrokar i storlek stor kändes inte riktigt lämpat för denna 7cm långa löja, så jag häktade av ena kroken. En fick duga. Och så ut med hela alltihop i vattnet på ett fint ställe.

Tiden gick utan napp. Var ganska lugnt överlag i den lilla ån som nästan var helt spegelblank i det orangea solljuset. Helt klart en fin kväll. Jag stördes inte så mycket över att det var tämligen dött under ytan, utan satt rofyllt på min sten och tittade på den röda pinnen som utgjorde toppen på flötet. Bytte plats på flötet och löjan var 15-20:e minut kanske, och försäkrade mig att löjan levde, och det gjorde den. Måste smälla snart tänkte jag.

När jag sedan kastade ut igen landade flötet nära några grenar som stack upp över ytan. Då ser jag hur flötet sakta sakta sjunker. Konstigt tänkte jag, det är ju garanterat inte en fisk som nappar på det viset, så jag började veva in. Tvärstopp. Jag satt fast i något. Ryckte och slet lite, och rätt var det var så gick tacklet av. Jag vevade in slacklinan, där jag ser att en knut gått upp. Bra jobbat. Flötet flöt upp till ytan igen, och började långsamt flyta medströms nedåt längs ån. Hoppas inte löjan sitter kvar på kroken, då finns det stor risk att en större rovfisk tar den och får släpa runt på ett flöte resten av det då klart kortare livet.

Jag fiskade på lite med drag i 15-20 minuter till, men av någon anledning gav det inte samma nöje. Det kändes redan misslyckat på något sätt. Jag tittade stört på flötet som sakta flöt längre och längre nedåt. I början försökte jag kasta på det och häkta det med draget, men förgäves.

Jag packade snart ihop och summerade en drygt en timme lång fisketur utan större resultat, snarare tvärtom. Jag fick ju en fisk iallafall. Och släppte gjorde det! Flötet alltså ;)




Tidigare inlägg
RSS 2.0