Bokrecension: Gunnar



Titel:
Gunnar
Författare: Bob Hansson
Utgivningsår: 2007
Antal sidor: 328
Källa: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9146217258

Gunnar handlar om mannen med samma namn. En änkling som inte bara blivit av med sin fru, utan även sitt hjärta. Han har dock fått ett nytt via en transplantation. På grund av hjärtproblemen måste Gunnar gå i förtidspension, något som inte uppskattas av honom själv - han lever ju för arbetet, vad ska han göra nu? I sin egen vardagstristess följer vi honom. Hur han analyserar andra människor, och det självhat människan generellt sett alltid har för sig själv. Skall han lyckas hitta kärleken igen? Vågar han satsa? Och varför känns det som att hans hjärta spelar honom spratt. Känslor han aldrig tidigare känt, och filmerna som spelas upp framför ögonen på honom - är det donatorns minnen?

I boken får vi uppleva lite kärlek, lite spänning och lite annat. Kanske känns som receptet för en ganska bra bok. Eller så känns det helt enkelt som en jävligt tråkig bok. Och tyvärr är det vad det är. Bob Hansson, som tydligen romandebuterar med denna bok, är i vanliga fall poet. Nu skall jag inte såga honom helt, men han charmade inte mig med Gunnar åtminstone. Jag tycker att hans sätt att skriva är alldeles för stelt. Han skriver för korta meningar med för mycket punkter, vilket gör att man tappar helheten och sammanhanget i stycket. Dessutom är den på tok för gråtrist. Det händer inget speciellt, och det lilla man hoppas skall hända, händer inte.

Läs inte Gunnar, det är väl mitt enda tips.

Betyg: 2/10

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0