Filmrecension: Slumdog Millionaire



Titel: Slumdog Millionaire
Genre: Brott, Drama, Romantik
Releaseår: 2008
Speltid: 2h
Källa: http://www.imdb.com/title/tt1010048/

Årets mest hypade utländska film? Nej, nu var jag hård. Hypad är fel ord. Omtalad och hyllad är kanske bättre. Åtta Oscarsstatyetter och en av de kanske mest rosade filmerna på åratal gör ju att man börjar undra, kan filmen vara något annat än super?

Den lilla indiska pojken Jamal växer upp i slummen utanför en stad i Indien, och vi får följa honom genom hans tragiskt händelserika uppväxt tillsammans med sin bror Salim. Tidigt träffar de Latika, som Jamal blir förälskad i. Trots att de separeras flera gånger under filmen lyckas han hitta henne igen, varje gång. Han gör vad som står i hans makt för att de skall få vara tillsammans, oavsett vilken risk det medför. Till slut hamnar han i heta stolen i frågesportstävlingen Vem vill bli miljonär, lite av en slump, då hans syfte är att bli uppmärksammad av Latika via TV. Sättet han sedan genomför tävlingen, tack vare de saker han fått uppleva genom sin uppväxt, utgör den röda tråden i filmen.

Åtta Oscars känns lite väl. Som de brukar säga i filmindustrin - spela bara "mentally challenged" så får du en Oscar. Lite det syndromet drabbar väl den här filmen också. Bada bara i bajs i slummen så får du en Oscar. Jag tror att sympatin för hur svårt livet är i deras situation gör att man tar in filmen på ett annat sätt. Inte för att det är fel, eller orättvist, men jag tycker att det är så. Jag vet inte om jag kräver att filmer ska vara fria från klichéer eller något, men på något sätt sniffar jag mig till dem litegrann. I synnerhet när folk talat såå väl om filmen i förhand. De gånger jag sett en film, och känt en liten klump i magen av glädje, att jag blivit så imponerad, att filmen gripit mig så enormt mycket - då har det slagit rätt. Då vill jag att den ska få Oscars. Nu sitter jag inte här och säger att Oscar-bedömningen är fel ute eller att Slumdog Millionaire inte är värd några statyetter, jag säger bara att jag fick inte den känslan efter den här filmen. Skulle dock gärna rekommendera den vidare, och se den igen om ett par år. Betyget är högt.

Betyg: 7/10

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0