Manligt yttre, feminint inre

Igår gjorde jag ett stopp på Statoil på vägen hem från jobbet. Var så sugen på Cola, då vi inte haft det hemma på ett par dagar. Inne på Statoil står en man i kläder som för mina tankar oavkortat mot titlar som amiral, general eller liknande. Stor mörkblå jacka med guldmärken på axlarnas "kanter". Basker, också blå, också med guldmärken på. Mannen i sig var väldigt grov. Såg ut ungefär som Harrison Ford, kraftigt grånad men mycket manlig i dragen. När det var hans tur i kassan utspelade sig ett roligt scenario:

*Amiralen lägger upp sin korg med varor. En Aftonbladet, en mineralvatten, en flaska spolarvätska och något mer"
Kassörskan "Var det bra så?"
Amiralen "Ja"
Kassörskan "Du hade inte tankat eller?"
A "Jo, den där ...." säger han lufsigt, och pekar ut mot tankstationerna, på den enda bil som står där
K "Okej. Då blir det 482kr tack."
Amiralen räcker fram en femhundring och en hundring. Kassörskan ger direkt tillbaka hundringen, och ser att jag roat tittar på. Innan kassörskan hinner knappa in allt och ge honom ett kvitto utbryter han:
"OJ! JAG SKA HA EN *mummelviskning* OCKSÅ!"
Kassörskan hör, precis som vi i kön inget av vad han sa mellan orden en och också, och frågar
"Vad sa du? En vad?"
A "Jag sa en *mummel* Prince"
K "Vilken Prince?"
A "EN ROSA!" Surt tittar han bakåt på oss i kön. Kanske för att se hur många som uppfattat att herr Amiral med massor av guldstjärnor står och handlar cigaretter i den manligaste av fäger, rosa. Jag personligen vet inte vad som är speciellt med den rosa varianten, men tydligen ville han ha den istället för de andra, och fann det värt att försöka dölja för kön.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0